Hoten mot demokratin blir allt fler och utspelas framför ögonen på oss. I fullt strålkastarljus. Missmodet kan få mig att undra om Sverige håller på att ruttna inifrån.
Personlig rättskipning är vardagsmat, inte minst med hjälp av sociala medier där rättshaverister attackerar sina offer under anonymitetens radar. Ta hatmejlen till Folkhälsomyndigheten: En oidentifierad hälsar att Anders Tegnell borde straffas med livstids fängelse eller arkebuseras i direktsändning.
Mer än var femte politiker utsätts för övergrepp, visade en undersökning i Expressen redan 2019. De drabbade undviker att diskutera laddade frågor som integration och invandring. Om inte det är ett hot mot demokratin så säg.
Samhällets antagonister bär på ett oförsonligt tunnelseende. De utnyttjar demokratin med självpåtagen rätt att företräda respektlösheten. De stalkar socialsekreterare, arbetsförmedlare, företagare, sjuksköterskor, migrationshandläggare, lärare, åklagare, butikspersonal, forskare.
Att vi som medborgare kan ha diametralt olika åsikter om saker och ting är helt i sin demokratiska ordning. Men att låta meningsskiljaktigheter växa till förföljelser och hot är oacceptabelt. Att hindra ambulanspersonal från att göra sitt jobb, trycka ner avföring i judars brevinkast eller att våldföra sig på andra sätt mot medmänniskor är ett bombbälte kring demokratins midja.
Nyhetsflödet påminner oss ideligen om folkstyrets skörhet. Aldrig har pressfriheten i världen varit så begränsad som nu, konstaterar Reportrar utan gränser. I Turkiet sitter frihetsberövade journalister cell vid cell med grova brottslingar. Publicisternas brott? De har skrivit om ”fel” saker. Svenska journalister utsätts också för hotfulla repressalier, snart sagt varje dag på varje redaktion.
I Ungern har demokratin plockats sönder i så små delar att landet nu klassas som en auktoritär regim. Polen verkar gå samma sorgliga väg. Professor Åsa Wikforss, ledamot av Svenska Akademien, säger i Utrikesmagasinet att det är dags att berätta varför demokrati är bra. Stormningen av Kapitolium visar att ett parlament kan intas av en folkmobb i vilket land som helst. Även demokratin i Sverige kan bli dysfunktionell, som i Ungern och Polen.
Som av en händelse fyller vår demokrati hundra år; 1921 fick kvinnor och män för första gången rösta i riksdagsvalet. Statistiskt har demokratin starkt folkligt stöd: Valdeltagandet har ökat tre val i rad, förtroendet för rättsväsendet är högt, Sverige ligger i världstopp när det gäller oberoende medier – för att ta några exempel. Därtill konstaterar Demokratirådet att vi svenskar inte alls blivit mer extrema i våra politiska uppfattningar under de senaste trettio åren.
Men de som fördömer demokratiskt fattade beslut uppträder alltmer motbjudande. Många är dessutom obehagligt välorganiserade. Undra på att demokratins hälsa står och väger. Hundraårsfirandet är en påminnelse om att vi ska lyssna till varningsklockorna.
Du som läser den här texten kan gilla innehållet eller komma med starka invändningar. Varsågod! I ett annat land hade du kanske inte vågat hålla med om en bokstav, eller ens protestera. Och jag kunde hamnat i fängelse utan rättegång.
Sveriges demokrati är stark i grunden, det ska vi vara tacksamma för. Men vi måste reagera mot dem som vill den ont. Att ta demokratin för given är oförlåtligt naivt.