Du kisar bakom solglasögonen för att kunna se vägen framför dig. Den tidigare gigantiska snöhögen på gården påminner nu mer om en bortkommen, vit plastpåse från Ica.
Det droppar från stuprännorna som en smältande Piggelin i solskenet. Asfalten tränger sig fram under istäcket och vill att du ska ta av dig vinterkläderna.
För varje dag som går kommer vi ett steg närmare sommaren och semester. Ett steg närmare skolavslutningar och ljusa nätter.
Välkommen till vårvintern. Den mest överskattade årstiden vi har i Norrbotten.
Snart märker du hur det ständiga grimaserandet i solljuset övergår i spänningshuvudvärk. Efter din promenad i blindo hittar du en halv övervintrad bajskorv som blivit till mos under skosulan. Ett konstverk signerat grannens Labrador.
Och fasen. Du skulle nog tagit en varmare jacka, trots allt.
Jag har egentligen inga större problem med vårvintern i sig. Den är vad den är. En ganska nyckfull årstid som ena dagen bjuder på solsken och plusgrader och nästa övergår i snöoväder och minusditon.
Dess största förtjänst är förstås det stilla löftet om att bättre och varmare tider kommer.
Nej, det är alla ni vårvinterdyrkare som har förstört den för mig. Nuförtiden drabbas jag av akuta magsyreattacker så fort någon nämner ”den femte årstiden” på grund av den oproportionerliga haussen.
Detta eviga strösslande med motljusbilder från friluftsaktiviteter. Alla förbaskade fritidsbyxor och ”sköna” dagar i skidbacken. Och framför allt det konstanta tjatet om isvägen.
Det får mig att undra om vårvinterns tillbedjare egentligen ingår i en hemlig sekt.
”VA!? Har du INTE varit på isvägen i år? Du bara MÅSTE följa med nästa gång”.
”Åh, vad härliga det var med en promenad på isvägen”.
”Nej, jag kan tyvärr inte spela tv-spel i dag. Jag ska ta en uppfriskande promenad längs isvägen”.
Det spelar ingen roll om samtalet från början handlade om död och begravning, kultursektorns orättvisa behandling under pandemin eller statusen på aktiemarknaden. Dessa människor lyckas alltid styra in samtalet mot hur fantastiskt det är att få uppleva en femte årstid här uppe. Och hur synd det är om resten av Sveriges befolkning som aldrig får ta del av det.
Jag kan inte låta bli att fundera över vad som driver er till det här vansinnig beteende. Får ni provision för varje ny medlem som rekryteras till sekten? Tvingas ni sprida årstidens gospel mot er egen vilja? Eller handlar det om en hjärntvättningssituation som gör att ni inte vet bättre?
Blinka tio gånger med vänster öga om du egentligen svävar i livsfara på grund av vårvintersektens mörka makter. Jag hjälper er – jag lovar. Ingen behöver veta någonting.
Jag vet inte. Kanske hade jag också kunnat njuta av promenader i det skarpa solskenet om det inte vore för er. Men som debatten kring vårvintern ser ut i dag är det tyvärr inte möjligt.
Eller debatt och debatt. Det är snarare en masspsykos. Och jag tycks vara den enda i länet som kan se nyktert på situationen.
Tack vare mitt helikopterperspektiv slår jag instinktivt och resolut bakut. Jag vill inte vara en del av dårskapen – av förklarliga skäl.
Kanske finner vi varandra någon gång i framtiden. Jag och vårvintern. Även om det just nu skiljer oceaner mellan oss.
Men fram tills dess vill jag inte se en enda motljusbild från en ”härlig” dag ute i naturen.