I en kommuntidning möts vi av den braskande rubriken ”Ursäkta röran – Luleå bygger om”. Varenda Luleåbo lär snart bli varse att kommunen förvandlas till en jättelik byggarbetsplats. Det ska dras kraftledningar, järnväg och pipelines. Det ska byggas vägar, bostäder och industrier.
Talga ska tillverka batterianoder på Hertsöfältet. Fertiberia ska bygga Sveriges största fabrik för ammoniak och konstgödsel. Tyska energijätten Uniper och ABB ska göra Luleå till en vätgashubb och dra miltals med gasledningar på härsan och tvärsan. SSAB bygger om för fossilfri stålproduktion. Intill stålverket bygger LKAB industriparken Reemap för att utvinna fosfor och sällsynta jordartsmetaller.
Dessutom laddar Luleå hamn för ett av Sveriges mest storvulna infrastrukturprojekt genom tiderna. Farlederna och den nya djuphamnen ska supermuddras för större fartyg. Det kommer att göra Luleå till landets näst största utskeppningshamn.
Som inte det vore nog glunkas det i kommunkorridorerna om fler megaprojekt som vill vara med när Luleå tar industriklivet för att ”rädda världen”. Visst borde vi korka upp en svindyr Dom Perignon och tjoa halleluja? Nå, kanske inte riktigt än…
För det kommer att bli stökigt utan dess like. Ingenting kommer att gå som på räls, det nya kommer att halta hand i hand med alla bekymmer. Stora bekymmer. Framtiden som knackar på är kittlande, men lär bli strulig i kubik.
Räcker elen till alla? Försvinner fjärrvärmen när masugnen stängs? Förmår kommunen att jacka upp sin service för fler invånare? Tiotusentals ska flytta hit, men bostadsbyggandet har närapå tvärnitat – var ska de bo?
Och i det korta perspektivet: Byggjobbarna som ska uppföra alla nya anläggningar för produktion, lager och personal. Var ska de komma ifrån?
Ja, hur många byggnadsarbetare behövs egentligen för att få industrikomplexen på plats? Spanska Fertiberia säger att man beräknas skapa över 2 000 arbetstillfällen under byggnationen. Alla etablerare är inte lika transparenta så räkna med åtskilligt fler; I Skellefteå har kommunen tvingats nödbygga 2 000 baracker, modulkåkar för bl a tillfälliga hantverkare från södra Sverige, Estland, Polen och andra länder.
Investeringarna i Luleå är fullt i klass med den spinoff Northvolt skapat i Skellefteå. Det indikerar att Luleå kanske måste rekrytera och härbärgera sisådär 10 000 betongarbetare, snickare, elektriker, VVS-montörer och andra hantverkare – bara för att få fram de nya industrianläggningarna! Och då är inte H2GS i Boden inräknat.
Var ska dessa uppemot 10 000 gästarbetare bo? Några lediga bostäder finns ju knappast. Mest troligt gör Luleå som Skellefteå: Bygger baracker, baracker, baracker.
Självklart kan man spekulera i de sociala konsekvenser som lätt uppstår om tusentals, främst män, ska bo tillsammans i jättelika barackområden under veckorna. I Skellefteå har byggboomen dessutom lett till paradoxen att flera hundra blivit hemlösa. De bor i trapphus och soprum. Så ska vi väl inte ha det i Luleå?
En annan konsekvens är att Luleå kommun måste rusta för kaos. Inte minst för att klara alla bygglovsärenden. Varendaste barack kräver ett separat bygglov. Bygglovshandläggarna lär få jobba som skållade råttor om de ska hålla industrietablerarnas tempo och samtidigt hinna med ansökningar från fastighetsbolag och privatpersoner.
Visst har Luleå framtiden för sig. Men vägen dit kommer att bli en riktig nagelbitare.