Nyhetsmagasinet Fokus gör varje år en kvalitetsmätning för att bena ut vilken kommun som är bäst för invånarna. 2023 knep Luleå förstaplatsen med fina poäng inom arbetsmarknad, skola, fritid, handel, kommunikationer och trygghet.
En fet röd bock i besiktningsprotokollet är att Luleå växer på tok för sakta. Något kommunalrådet Carina Sammeli är fullt medveten om. Hon konstaterar i Fokus att Luleå kommer att få problem ”om ett eller två år” om antalet lediga bostäder inte ökar rejält.
Tvärniten för bostadsbyggandet är en black om foten för storsatsande Luleå. Bostäder är ju förutsättningen för den planerade tillväxten; inga bostäder, ingen inflyttning av folk till de gröna etablerarna.
Till kommunledningens försvar ska sägas att den inte rår över byggbranschens hälsa. Krisen kan bara avvärjas med centrala politiska åtgärder. Det inser nog även regeringen som i fjol bjöd in byggsektorn till rundabordssamtal. Där diskuterades allt från investeringsbidrag för nyproduktion och sänkt bostadsmoms till startlån och slopade amorteringskrav.
Regeringen lyssnade och tog bollen. Men idag, ett halvår senare, har ingenting studsat tillbaka. Tystnad är allt som hörts hittills.
Bostadsbyggandet minskar för var dag som går, samtidigt ökar varslen i byggsektorn. Kan det vara så illa att regeringen hoppas att den totala byggkollapsen ska lösa sig själv?
Regeringen måste ha drabbats av byggförlamning. En apati som kan framkalla många utdragna konsekvenser. 90 procent av landets kommuner har bostadsbrist. Därtill får tiotusentals unga aldrig chansen att flytta hemifrån. Ett växande och minst sagt genant problem för välfärdsmoder Svea.
Dagens byggkris är nästan som ett eko från 1990-talets början. Då föll BNP som en flaklavin med följd att Sverige hamnade i ekonomisk depression.
Kris i byggbranschen sätter alltid press på ekonomin. Byggsektorn utgör hela 11 procent av Sveriges BNP. Ett fortsatt byggstopp kan utlösa en kronisk dominoeffekt på samhällsekonomin. När den ena brickan efter den andra faller, blir det nya hål i hushållens svångrem, även om bostadsräntorna sjunker.
Än värre kan det bli, varnar bygg- och samhällsföretaget Veidekke. Byggkrisen hotar det gröna industriskiftet:
Luleå, Boden och Skellefteå pekas ut som särskilt utsatta eftersom de gemensamma kommunala investeringarna uppgår till drygt 60 miljarder kronor – ett enormt belopp som kommunerna går in med för att möta företagens gröna satsningar. Kommunernas kalkyler bygger på att investeringarna ska betalas med skatteintäkter från en växande befolkning.
Om nya bostäder inte kommer på plats snabbt, kan Luleå bli sittande med Svarte Petter, resonerar Veidekke som kallar sin bostadsspaning för ”Sju svåra år”. Titeln anspelar på risken att bygg- och bostadskrisen biter sig fast under resten av 2020-talet. Bevare oss för det.
För Luleås del är bostadsbehovet skriande. I fjol färdigställdes 300 nya bostäder som borde ha varit minst 1 000. Eftersom bostadsproduktionen hamnat på efterkälken, måste Luleå bygga i kapp med 2 000 nya bostäder om året.
Jag är förstås ingen expert men undrar, med uppbådande av all naiv optimism, om det ens är möjligt med en fullt återställd byggsektor.
Får domedagsprofeterna rätt att sju svåra år står för dörren, lär det knappt byggas några bostäder alls.
Och ökar inte folkmängden med råge, lär inte Luleå ha råd att vara den bästa kommunen att bo i längre.