Motsättningarna mellan stad och land poppar upp med jämna mellanrum. Debatten präglas ofta av stor polarisering och ett elitistiskt stadsperspektiv. Fördomarna om landsbygden är snart lika många som det finns stadsbor.
Men nåt har hänt. Plötsligt har alla politiska partier börjat prata sig varma för tanken att hela landet ska leva. Alla från vänster till höger vill vara en röst för landsbygden. Ingen annan geografi – förutom förorter som Rosengård, Tensta och Rinkeby – får en sådan särbehandling i den politiska debatten, konstaterar Josefina Syssner i Dagens Arena.
Det är en intressant reflektion, därtill en paradox. Inte minst eftersom politikerna resolut ägnat sig åt att montera ner stora delar av välfärden utanför städerna. Partierna har som i värsta baksmällan insett att landsbygdens begärliga röster kan bli tungan på vågen.
SOM-institutets rapport om polariseringen i landet visar att de som bor i våra största städer skiljer sig från landsortsbor. Över tid är skillnaderna dock status quo, ungefär samma som för trettiofem år sedan. Påståendet att polariseringen ökar mellan stad och land är alltså fake news.
Förvisso har storstadsbor högre utbildning och bättre privatekonomi än landsbygdsbor. Men landsbygdens 3,5 miljoner invånare knappar in på område efter område. De som bor i landsorten är överlag mer nöjda med livet än otrygga storstadsbor. På landsbygden finns grannsämjan. Man litar på varandra, håller ihop, gör saker tillsammans.
Ett aktuellt exempel på landsbygdens starka sammanhållning kan beskådas live i dag. Klockan 13 förflyttas Luleås musikcentrum till byn Vitå med 234 invånare. Det är dags för Vitå rockfest.
Nio norrbottniska hårdrockband spelar tolv timmar non-stop på Greger Gunnarfeldts sommaräng med vackra Högsöfjärden som fond bakom scenen. Något Woodstockkaos á la 1969 blir det knappast; Bonden Max Yasgur härbärgerade 400 000 tillresta på sina ängar. Gunnarfeldt stänger entrén vid 400.
Arrangören personligen satsar drygt 100 000 kronor riskpengar ur egen ficka. Men byns rockfest är ändå ingen one-man-show.
Sveriges minsta, och vänligaste, hårdrocksfestival skulle aldrig kunna genomföras utan alla engagerade Vitå- och Högsöbor: Lokala rörmokare, elektriker, snickare, personal på Vitåskolan, skogsägare, åkerier, lantbrukare... Lägg därtill privatpersoner som Johanna, Stefan, Mattias, Daniel, Kerstin och allt vad de heter. Hela bygden slår an tonen för att eventet ska bli lika mycket folkfest som en stor musikalisk upplevelse.
Byns pensionärer ordnar varmkorv och fika. Vitå BK steker hamburgare. Konstnären Diana Fredriksson målar borden på festivalområdet. Ideellt arbetande bybor hjälper till med parkering, camping, biljettförsäljning, regnsäkra och möblerade publiktält, toaletter, värmande eldar, ljud, ljus, artistloger, försäljning av merchandise och allt annat som hör hemma på en rockfestival.
Glöm tanken att landsorten bara är ett gärde med vita ensilagebalar på vischan. Vitå rockfest är ett av tusentals exempel på Sveriges vitala landsbygd. Byfolk vet hur en slipsten ska dras för att ge kärlek till hembygden, nejden där vi alla har våra rötter.
Nu när politikerna kommit till insikt om landsbygdens inneboende urkraft, går det kanske upp ett Liljeholmens att de också måste återskapa den service de monterat ner.
Annars blir det ju bara tomt prat, det där om att hela landet ska leva. Rock it, Vitå!