Det var sent 90-tal när Amir Ghaffarpour, universitetsstudent och utsvulten på ett nattliv värt namnet, tog saken i egna händer. Det skulle visa sig bli framgångsrikt. Succé, till och med. På kort tid fick han under artistnamnet Amir Amor toksnurr på flera pulserande klubbar, som huserade på olika Luleåkrogar. Det han rörde vid blev till guld. Åren skulle i backspegeln visa sig vara peaken på utvecklingskurvan av stadens nöjesliv.
Det var nya ansikten i dj-båsen. Medieprofilen Peter Siepen involverades som mingelproffs och lallade omkring i småtrosorna, med änglavingar på ryggen och guldglitter på deffade bröstmuskler. Vi dansade till techno i källaren på Jennys krog. Nattklubbsmiljöer kryddade med hångelsängar, tunga draperier och vattenpipor främjade leklusten och experimenterandet med uttryck och identitet.
Utvecklingen av stans uteliv gick spikrakt uppåt. Det var rave i en industrilokal vid tuttifruttihusen, nischade klubbar på Norrbottensteatern och på Bryggeriets alla våningsplan var det tvärtjockt med folk. Olika musikstilar på varje etage. Under åren med Sommarmixen flätades Roxy samman med Stadspuben och Tallkotten. Ett upplägg som hade nåt för de flesta. Köerna ringlade sig långa i flera väderstreck. Folk dansade på högtalarna och scenerna fylldes av dåtidens hetaste artister. På småtimmarna summerades bravaderna i en hammock på terrassen, där man geggade i sig en nachotallrik innan hemgång.
Att roa sig i Luleå under gulderan var alls ingen konst. Nattlivet var stort, brokigt och oförutsägbart. Mitt senaste ljusa minne från den tid när utbudet fortfarande kändes levande var en ljuvlig kväll då dj-duon Rebecca och Fiona gjorde ett maxat gig i en sliten restaurang i Södra hamn. Sen började förfallet.
Vad fan hände?
Hur gick Luleå från det där, till en tid då ett par torftiga sportbarer under större delen av året är vad som finns att välja på, för den som vill dansa? Oengagerade försök att roa betalande gäster med radiohits och söndertjatade schlagers är att gravt underskatta människor.
Försök att upprepa en succé är förenade med risker och blir sällan lyckade, men ryktet om nattlivsdöden i Luleå har spritt sig till persiska viken, där Amir Ghaffarpour numera bor. I en intervju med Norrbottens-Kuriren öppnar han för en comeback, en sista jättefest.
Ett levande nöjesliv är en svinviktig komponent för att bevara livsnerven i en stad, som dessutom kämpar för att växa. Men det vilar ett mörker över att en som för 25 år sen axlade titeln krogprins, vill flyga över klotet, för att ge Luleåbor en anledning att kravla sig ut för att dansa.
Även i dagens Luleå finns unga, kreativa personer fulla av idéer, fantasi, driv och lust att röra om i grytan för att bidra till en levande stad med en färgsprakande klubb- och nöjeskultur. Kolla bara på dem som ordnat housefestival i gamla brandstationen och technoklubb på Ebeneser. Slå upp dörren på vid gavel för sådana krafter. Det är de hjärnorna Luleå behöver. Historien har visat att de kan göra underverk. Värt att prova, innan man kallar hem en före detta prins, numera medelålders kung, i cowboyhatt.