Utan människor i och mellan husen är samhällen döda ting av infrastruktur och byggnader. Människorna bildar, bevarar och utvecklar stadens kultur och anda. En stads attraktion utgörs till stor del av platskulturen, identifikationen – kulturstaden, sjöstaden, vinterstaden och liknande.

Hållbarhet är som kvalité. Den skapas, den uppstår inte. Man måste också definiera vad man menar med hållbarhet. Hållbarhet är ofta lättare att definiera för det hårda i staden, det vill säga husen och infrastrukturen, än hållbarhet ur ett människocentrerat perspektiv.

Vår demografi visar på en utveckling med fler antal äldre som även lever längre i vårt samhälle och den utvecklingen går hand i hand med mindre tillgång till personal. Detta skifte kräver att vi jobbar proaktivt för skapandet av ”friskhem” som stödjer hemmavård och förebygger att man måste till ett sjukhus. Fler skall och måste kunna vara längre hemma med god livskvalitet och färre måste kunna göra mer på arbetsmarknaden.

Hus som byggs nu borde vara förbereda för denna framtid med mycket mer ökad tillgänglighet och användarvänlighet. Boenden med inbyggda sensorer som kan fungera som larm och som kan kopplas in för att stödja och interagera med hemsjukvård och region när behovet uppstår, samt givetvis med hissar som kan rymma transporter. Demografiskiftet pågår, anpassningen till detta är bara en fråga om direktiv, standard och kostnad. Men vem börjar? Seniorboende, då säger någon "jo visst", men det kommer inte täcka framtida behov.

En vis stad baseras på människan i centrum i deras engagemang, förutsättningar, i innovation för deras och samhällets skull. Därigenom skapas nya värdekedjor och attraktiva levnadsvillkor och affärsverksamheter.

I varje stad skapar digitaliseringen en digital tvilling. En uppkopplad och dold stad som skapas av alla de aktiviteter som händer i den digitala sfären med uppkopplade enheter.

Vi kan ana denna dolda digitala stad ungefär som att titta in i ett rum genom nyckelhålet. Men vilka nyckelhål du kan kika in i beror på vilka rum du får gå in i. En stad planeras kring det fysiska och det mesta är synligt, men en digital stad byggs upp av mindre eller större grupper av system och medborgare. En utmaning är att om stadsplanering skall finnas i den digitala världen måste den också klara av att existera både i historien, nutiden och framtiden samtidigt. 

I en vis stad används historisk data för analys av nuläget och för att visa vägen mot sannolik framtid vilket ger stöd i beslut. Vart efter informationsinsamlingen breddas går vi från big data till wide data. Vi får alltså olika typer data inte bara mer av samma sort, ett slags digitalt vidvinkel perspektiv.

Samhällsbyggnadsprocesserna är dock ännu till stor del manuella, digitalisering av dessa hade gett en ökad tydlighet för den byggande eller sökande och hade snabbat upp processerna. 

På vykort från en stad ser man ofta den unika siluett eller de landmärken som utmärker staden. Stadssiluetten är något unikt och symboliskt. Den används ofta i marknadsföring och är en del av stadens platskultur och anda. Kommer en digital stadssiluett och upplevelse även den bli en viktig del i marknadsföringen och i hur man gör staden attraktiv?

“If it can’t be reduced, reused, repaired, rebuilt, refurbished, refinished, resold, recycled or composted, then it should be restricted, redesigned or removed from production.” – Pete Seeger.