Jag kan inte påstå att jag älskar att bo i stöket som dessa projekt ofta leder till. Att trampa på tappade spikar, inse att alla kläder i garderoben numera består av färgstänk och gång på gång få leta efter saker som flyttats på grund av byggnationerna – tja, det kanske har sin charm för somliga. Andra (läs jag) vill hellre ha ett städat, väldoftande hem med var sak på sin plats. Men vad gör man inte..
Den gångna sommaren kommer vi för alltid att minnas som den där rekordvarma. Sommaren när det var så varmt i vattnet att man kunde bada i flera timmar i sträck. Sommaren när alla fläktar och AC:s sålde slut på nolltid. Sommaren när det var varmt så länge att man började gnälla på värmen.
För mig kommer sommaren även att vara ihågkommen som sommaren utan dusch hemma. Lägligt va? Det kan låta ohyggligt, men det är sant.
I juni rev min sambo och svärfar ut badrummet. Som vanligt hade jag kommit på den fantastiska idén att det var dags att renovera. Jag sådde ett frö hos sambon som inte sa nej utan mer och mer föll för mitt förslag. Och svärfar var minsann inte sen att hänga med på noterna. ”Lite mer än ett helgprojekt kanske”, var hans kommentar. Och något helgprojekt var det inte – badrummet är fortfarande inte färdigt.
Vi överlevde sommaren men kommer att få bjussa föräldrar och syskon på x-antal duschar framöver. Och jag tror att alla som renoverat badrummet och levt flera månader utan egen dusch förstår hur ooooooooerhört mycket jag längtar tills allt är klart.
Men trots att jag är trött på kaoset mitt under renoveringen så känner jag mig själv så pass väl att jag vet att jag, när badrummet är klart, kommer att börja snegla på källaren. Jag vill inte renovera något mer på länge, länge, länge. Men nog vore det väl fint med en ny tvättstuga?