Jag har skumtomtar upp till öronen, pepparkakssmulor i långkalsongerna och julmusiken ekar innuti mitt skallben, och ännu är det två veckor kvar till det stora cresendot, julafton, men snart är den över (det går alltid så fort). Det bästa jag visste med julen när jag var liten var att få skriva önskelistan till tomten, så jag tar detta tillfälle i akt att få göra det igen! (Vet dock inte om han premenuerar, men kanske någon kan skicka ett expemplar av tidningen till honom?)
1.Hårsnoddar
Mitt hår börjar vara långt och det ligger i ögonen.
2. Gratis Lokaltrafik
Kära tomten, jag önskar att bussarna i Luleå ska vara gratis för alla att åka. Även de med snävare ekonomi skulle få möjligheten att åka fritt, vilket skulle ge dem ekonomisk svängrum att göra annat för dessa pengar. Och fler skulle lämna bilen i garaget, bättre miljö, och färre bilolyckor.
3. Förstahandskontrakt
Jag har väntat sju år nu i bostadskön, och tycker att det börjar vara dax att få ett förstahandskontrakt på en hyresrätt. Jag vet att det är många som önskar sig detta, men nissarna i verkstaden kanske kan bygga några nya hus för ändamålet?
4.Stoppa krigen
Tomten, du som vill att alla ska vara snälla och goda mot varandra, kan du inte medla i världens konflikter?
5. Rädda alla djur
Nu när du flyger runt till alla hus i hela världen, tycker jag att du kan rädda alla utsatta djur, när du ändå åker förbi. De utrotningshotade noshörnigarna, den skrämda gorillan i ett avverkningsområde i djungeln, delfinen med plastpåsar fast på fenorna. Och när du kommer till ett hem där barnen far illa, ta med dig deras misshandlare och förvara dem i burk med saltlake tills de har bättrat sig.
Men nu har jag faktiskt aldrig trott på tomten. Jag har alltid vetat att det varit en ”vanlig” människa under masken, och att det var mamma som sprang mellan affärerna för att hitta det där speciella ritblocket som jag så innerligt hade önskat mig.
Redan som 11-åring skrev jag i min dagbok: ”Julen handlar bara om att ha, ha, ha. Jag vill göra om julen så den ska vara om jemenskap å kärlek och omtanke, pece på planten.”
Jag tror att jag inte är ensam om att bära på dessa tankar. Men allt för ofta överskuggas det av stressen över den perfekta garnityren på den gravade laxen, och det där familjereceptet på anisgrisar, som bara måste fixas.
Så min önskelista kommer att förbli just en önskelista. Den känns ju lite övermäktig, eller hur? Att ta sig an alla saker som går att förbättra i världen blir för tungt för en enskild individ.
Men alla kan vi göra något för att göra världen till en bättre plats. Ge en slant till en hjälporganisation, skjutsa en vän utan bil, bjuda den bortglömda farbrorn på middag. Köpa lokalproducerade råvaror, eller köpa halvfabrikat till julbordet för att ha mer tid till att slappna av och se varandra.
Det är helt enkelt lättare att fokusera på det som vi kan enkelt påverka, som att ge mig några hårsnoddar i julklapp.