Tänk om det är som katolikerna en gång kom på, att om vi strör aska på våra huvuden under askonsdagen så befrias vi från våra synder? Detta för att kunna gå så rena som möjligt in i fastan.
Så underbart med en sådan tvagning! En sorts inre peeling där man får lämna synderna bakom sig, ta bort det som gått snett och försöka bli hel igen. Är det inte det vi håller på med hela tiden? Att bli så hela som möjligt? Vi bygger och bygger. Är det inte hus så är det muskler. Men hur vi än bygger finns det hål. Det komplexa är att kroppen precis som livet själv byggs upp av flera delar. Saknas en del får vi inte ihop hela tavlan. Och som det där hålet i pusslet kan irritera en!
Nu ska vi inte prata livspussel för det är ett uttjatat uttryck. Jag tänker mig ett nytt perspektiv. Vad sägs om att se livet som en stickad tröja? Den som byggs upp, varv på varv av trådar men samtidigt tusentals hål. Utan de små hålen, ingen tröja. Den tanken befriar mig. Jag släpper pusselbilden och kryper in i den omfamnande tröjan.
Hade jag varit lagd åt samma håll som de kvinnliga leden i mina båda sidors släktträd hade jag haft en stick intill mig regelbundet. Vore fantastiskt kunna sitta och ha något för händerna, låta tankarna få distans, gå i terapi utan att prata. Det vore något för mig men nej, jag får inte till det. Det är för svårt. Det blir fel för att jag tappar maskor, skevt för att jag tappar räkningen och ont för att jag stickar så hårt att det blir en svår kamp ta sig fram med stickorna. Så, det blir ingen egenstickad tröja för mig.
Uttrycket "Skogen är fattigmans tröja" lärde jag mig som barn och tycker det är så vackert. Fryser du, undvik öppna plaster med blåst och kryp in i skogens vrå. Träden med dess årsringar påminner dessutom om den stickade tröjan. De byggs båda upp, varv efter varv, högre och högre.
Jag brukar se mitt lv som årsringar, att varje födelsedag ger ännu en ring. Vem vill inte ha fler ringar? Det märkliga är att många verkar vilja stanna av ringprocessen för att vara unga vidjor hela livet istället för starka stammar. Fräschören går i fören. Persikohud istället för rynkor, färgat hår i stället för grått. Men vem tycker inte att ett träd med mossa på är vackert? Människobarn, sluta hetsa och våga åldras!
Till veckan kommer askonsdagen oss till skänks. Den är starten på fastan. Fastar gör ju var och varannan nu för tiden, men inte på det vis den religiösa fastan vill. Den behöver inte nödvändigtvis betyda att du ska se över maten utan att vi ska öva i att avstå något. Det kan vara sådant vi nu för tiden gör tämligen frekvent; ser på teve eller skärmar. Att testa en skärm-detox ända fram till påsk? Kanske vi skulle få en massa bra gjort? Eller kanske den här inriktningen; att dra ner på vår konsumtion och låta pengar gå till någon som behöver dem bättre än en själv. Det vore ju enormt intressant. Vart skulle du skänka pengarna? Finns det hål i våra stickade maskors lager är det ingenting jämfört med de hål vi ser i världen. Vi som bor i den här delen har det gott ställt, kanske dags att dela med sig?
Dieten 5:2, det vill säga den där du fastar två av veckans sju dagar kan ju vara en modell som kan gälla även dieten med skärmar. Minska två dagar i veckan och se vad som händer? Man ska testa det mesta brukar jag säga, utom våld och droger. En dag testar jag askan. Var så säkra.