Det må vara Allsång på Skansen, Karl Bertils Jul, VM-fotboll eller final i Eurovision. Julaftonens Kalle Anka och hans vänner har ändå de högsta tittarsiffrorna. Så har det varit nästan varje år sedan tv-premiären 1960.
Men alla älskar inte Kalle och de andra tecknade figurerna. Sagorna är patriarkala och koloniala och sprider bara förlegade normer, menar Disneys kritiker.
Kalles universum utgörs förvisso till största delen av män. Farbröder, farbröder, farbröder, några fastrar och en farmor. Brorsönerna Knatte, Fnatte och Tjatte har gängkriminell bakgrund. Gossarna LVU-placerades hos Kalle efter att de smällt av en hemmagjord bomb. Numera är de tre fosterbarnen föredömliga exempel på att små lymlar visst kan rehabiliteras till mönstergilla samhällsmedborgare.
Huvudpersonen själv är döpt till Karl Magnus Anka. Bosatt på Paradisäppelvägen 111 i Ankeborg. Ständigt klädd i sjömanskostym med bar underkropp. Utom när han badar. Då har han badbyxor. De ingredienserna kommer Walt Disney Company aldrig att ändra på.
Däremot håller Disney på att redigera Kalles självgoda läggning. Ursprungligen hade han en emotionellt instabil personlighet, snarlik borderline. Med en stubin kortare än näbben var han en extremt lättretad koleriker. Sättet att lösa konflikter blev ständigt självdestruktivt. Då var Kalle rolig.
Dagens Kalle är däremot mer mes än anka. Som när han i serietidningen skickas till Skellefteå som fotograf. Trots att han misslyckas med sitt uppdrag, drabbas han vare sig av ilska eller översitteri. Då är Kalle tråkig.
Det verkar som att cheferna på Disney proppat Kalle full med både lugnande Sobril och kognitiv beteendeterapi för att lära honom tygla stress och besvikelser.
Samtidigt tycks Disney mycket målmedvetet anpassa den klassiska Ankeborgskulturen efter dagens normer och samhällsanda. Därför ser julaftonens Kalle och hans vänner inte alls ut som originalet. Massor av sekvenser har klippts bort.
I Musse Piggs campingsemester har den roligaste scenen helt avlägsnats: När Långben fixar popcorn genom att sticka gaffeln i eluttaget. Motiv: Disney vill inte lära ut ett direkt livsfarligt beteende till de yngsta tittarna.
Saxen har gått hårt fram i filmen om Jultomtens verkstad också. Bland annat är den svarta dockan som får ett OK i rumpan bortplockad, likaså den skäggige klezmerdansaren.
Somliga menar att hela filmen borde läggas i malpåse eftersom jultomten är som kapitalisten Elon Musk, en samvetslös fabrikör som tvingar nissarna att jobba dygnet runt utan kollektivavtal.
Att Disney tagit intryck av senaste decenniets debatt om afrofobi, antisemitism, könsroller och andra stereotyper står utom allt tvivel. Ifrågasättandet av unkna värderingar i Pippi Långstrump, Alfons Åberg och Muminfamiljen har säkert gjort filmbolaget extra vaksamt för nutidens kompromisslösa åsiktskorridorer.
Mycket i Disneys värld representerar förvisso en föråldrad populärkultur. Själv har jag dock svårt att uppröras över alla affekterade köns- och klasskampsanalyser. Man måste ju ändå väga in att filmerna producerades för 75 annorlunda år sedan.
I morgon får vi se om Disney fortsätter att darra på manschetten. Kanske har de klippt bort den schackrutiga målarfärgen med motiveringen att barn kan luras tro att färgen finns på riktigt.
Då blir jag topptunnor rasande, lika knäpp som Kalle blev innan han stressmedicinerades till ett mähä.
God jul!