För några veckor sedan fick jag se en karta över hur människor rörde sig i Lule älvdal innan själva staden Luleå blev till. Vi snackar många hundra år sedan. Hur de tog sig längs älven till trakterna kring Boden, dåtida kusten, för att idka byteshandel med tillresta. Hur hårt slit det var med båtarna och att bära packningen förbi forsarna.
Så många gånger jag kört bil 97:an mellan Luleå och Jokkmokk att jag nog kan varenda kurva längs den vägen. Var det brukar stå renar. Var man kan köra om. Det är min väg, hem till Jokkmokk. Hem till Luleå. Tar man buss 44 tar det cirka tre timmar enkel väg.
Det flera hundra år gamla rörelsemönstret i älvdalen är stoppat av det världsomfattande coronaviruset.
I år ställs Jokkmokks marknad in för, vad vi kan förstå, första gången i dess över 400 gamla historia. När jag skriver det här brevet är det vintern 2021. Vinter och vinter. Vid kusten har det varit plus och minus om vartannat, snön faller ena stunden och smälter bort i nästa. Vinterskorna har till stor del stått oanvända. Coronapandemin har härjat i flera månader och vi har blivit avrådda från att resa – alls. Varken inom eller utanför regionen.
Om så gamla resvägar kan rubbas på några månader, om än bara tillfälligt, undrar jag hur det ser ut där du befinner dig nu.
Var finns dina älskade skidspår?
Hur har havet rört sig vid den strand där du brukar bada?
Är skogarna du brukar andas i kvar?
Hur är människor mot varandra i den tid du är i nu?
Jag kan tänka mig att staden ser annorlunda ut. Var möts ni för att handla och sälja varor? Får ni uppleva SM-guld i basket? Står rådhuset på Gültzauudden kvar?
Läser du fortfarande Norrbottens-Kuriren?
Kanske är mycket sig likt ändå. Kanske är allt förändrat.
Som du vet föredrar jag att hellre titta framåt än bakåt. Men går det att prata om framtiden utan att nämna historien? När det här brevet skrivs fyller Luleå 400 år som stad. På tidningen har flera reportrar tittat tillbaka på beslut, årtal och händelser som påverkat hur Luleå ser ut.
Jag tror Luleå ser väldigt annorlunda ut när du läser det här år 2071. Åtminstone känns det så utifrån den plats jag befinner mig på nu.
Allt tycks röra på sig. Trots att hela samhället står stilla.