Egentligen är det inte svårare än att jag gillar lite äldre prylar, möbler och ting. Det som är extra kul är att jag ofta haft just en fablesse för prylar med lite äldre datum – i smått och stort. Jag ler därför brett i dag när jag ser den unga generationen hungrigt kasta sig över gamla teakmöbler, ryamattorna, pinnstolarna, de orange 70-talsdetaljerna i plast (de får vara för mig) och, inte mist, de kära LP-skivorna i vinyl.
Det är, för övrigt, helt underbart att det kommer nypress på vinyl, att det poppar upp pressar så dagens sugna unga musiker kan lyssna på sig själva från en snurrande skivtallrik. Fast det faktiskt ibland kan vara lite svårt att förklara för dagens ungdomar hur det där med att spela en vinyl egentligen fungerar. Ungefär lika krångligt som att beskriva en fax.
Själv har jag fipplat med faxar precis som jag kånkat runt på mina vinyler i flytt efter flytt i årtionde efter årtionde. I dag står de framme igen tillsammans med en 40 år gammal Sony-spelare, köpt för en spottstyver i Södra Harads, och en Rotelförstärkare (Tradera) som är en tvilling till den jag hade på grabbrummet på 70-talet. Som kul, som sagt.
Det är kanske inte alltid så kul att bli lite äldre, men visst finns det en hel del kuligheter inblandat i detta faktum också. Som att även, exempelvis, hinna bli hipp, extra inne och rätt i varje fall en gång till i livet. Det är inte helt fel att retroperspektivet är populärt, att blanda lite gammalt med nytt i inredning och att design i mycket går tillbaka till äldre vackra förebilder. Jag känner att jag lever i tiden, inte i forntiden som det lätt kan tyckas vara när åren går – allt för fort.
Då är det festligt att liksom vara på modet igen. I vissa fall dessutom för tredje gången, eller så. För trendfolket i klädbranschen har en förmåga att recykla lite då och då vilket kan rädda en annans lite ouppdaterade garderobsinnehåll. En juste skinnjacka är evig på min galge och polon är mitt andra säkra kort här. Eftersom jag envisats med att alltid ha minst en dylik, självklart svart, i garderoben oavsett modesvängningarna så är jag just nu ytterligare en gång i centrum av att vara iklädd ett plagg som verkligen gäller.
Det är, som sagt, lite extra pysigt så där. Jo, jag är fåfäng och kan därför sträcka på mig lite extra när den höghalsade tröjan är högsta mode. Inte minst uppvisad på Fredrik Lindström på bästa tv-tid. Det gjorde jag, för övrigt, redan när Roger Moore, frid över gentlemannens minne, gled fram i serien Snobbar som jobbar med Tony Curtis – ofta iklädd just polo.
Som sagt så erkänner jag en viss fåfänga och några ord från en kvinnlig vän för herrans massa år fick också min kärlek till just polon att växa sig ännu starkare. Det var något om att det såg lite extra bra ut. Jo, jag erkänner...
Nåväl. Lite allvarligare om jag får be. Återbruk och återvinning blir allt mer populärt. Jättebra. Vi kastar bort alldeles, alldeles för mycket bra saker som går att använda igen och igen. Vissa muttrar att det i dag är svårare att göra fina fynd på Återvinningsmarknader eller Röda Korset. Det gör mig glad, det betyder att återbruksformen funkar och att det kommer in lite slantar likväl som prylar som kommer till nytta – där de behövs som mest.
Har själv möblerat upp en lägenhet på ny arbetsort uteslutande med ting köpta via fb-annonser, Tradera, Blocket eller på Röda Korset, loppis eller återvinningen. Det är en fantastisk marknad att upptäcka. Retro-reko är väl ett ganska bra ord, eller hur..?
Sedan råder det ju ingen tvekan om att finns en hel del kläder och annat som försvunnit bort ur hemmets lugna vrå av olika orsaker och som plötsligt dyker upp som hetare än hett. Ibland till min största förvåning. Såg nyss att det är dags för Miami Vice-kavajerna i pastell igen. Minns ni de midjekorta med gigantiska axelvaddar..? Tror jag hade tre. LIka bra att de blev lump, kan jag tycka.
Detsamma gäller, absolut, för Lindbergsbrallorna i gabardin, v-jeansen (googla) och vit nylonskjorta.
Nåväl. Så här med 60-årsdagaren runt hörnet funderar jag på att renovera en gammal Volvo, men eftersom jag är helt oduglig på motorer och sånt kanske det får bli en gammal Puch istället. Eller en gammal tramphoj.
Hur som, är det behaglig, nöjsamt och nyttigt att nuet kan vara lite dået under vandringen in i det som kommer senare.
Nä. Det var inte bättre förr. Men det var enklare.