Tipsrunda, lotterier, nygräddade våfflor med två sorters sylt och kaffe. Därtill hamburgare stekta på ett gammalt vedeldat militärkök med en omisskännlig doft av 40-tal. Men framförallt ett otvunget mingel och skvaller och småsnack, gamlingar och småttingar om vartannat. Precis som jag gissar att det skall vara. Trivsamt hipp som och väldigt god stämning. Och det var som att det fanns en hel del att berätta om.
Tänkte på hur det där skulle se ut om jag tog en sväng söderut på en ”hemvändardag” (vilket få i Stockholm skulle ha en susning om vad det innebar)? Förmodligen skulle jag stå och se obekvämt fånig ut vid gungorna på Mariatorget i Stockholm. För det var ju där jag en gång hängde i väntan på att livet skulle börja. Inte en kotte skulle dyka upp. Inga tipsrundor så långt ögat når och nygräddade våfflor för 15 spänn? Glöm det. Minimum en femtilapp på fiket tvärsöver och då bara med en sorts sylt – om de nu till äventyrs skulle sälja våfflor.
Nej, vad jag känner varje gång jag gästar min födelsestad är att jag just känner mig mer som gäst för varje gång. Och retar mig på varför nästan alla på tuben (tunnelbanan) sitter djupt försjunkna i sina mobiler som om de är rädda för kontakt (det gör folk exempelvis inte i Paris, en betydligt större stad som jag gästar då och då). Som Stig Claesson (Slas) sa: ”Stockholm är ett municipalsamhälle med storstadskomplex”. Stan har förstås förändrats, bort från den relativa småstad den en gång var med en patrullerande polis på Mariatorget som sa till mig och andra ungar att nu var det dags att gå hem och käka middag. Man grymtade lite men lommade likafullt hem, att käfta med bylingen fanns inte på kartan.
Och nu när jag mer och mer acklimatiserat mig här uppe i Övre Vitådalen kan jag tänka att vi människor i bästa fall är som kameleonter, vi anpassar oss, söker smälta in även om ens lingo raskt avslöjar varifrån man kommer.
Men marknadsliberalismen breder ut sig här som där. Sossarna och VPK var på min tid helt överlägsna på Söder i Stockholm. Så icke längre, nu styr penningen lite för mycket. Riskerar samma utveckling att äga rum här uppe? Därför ett ödmjukt tips till sossarna i stan (från en med hjärtat till vänster); läs Björn Elmbrants senaste bok ”Marknadens tyranni – och hur man kan rädda demokratin”. Där finns många pusselbitar för ett parti som – precis som vi alla – ibland behöver en puff för att hitta rätt.