Låt oss börja med stressen. Under julen ökar det osynliga arbete som kvinnor gör året om med tusen procent. Den senaste fällan är Nissen. I en hel månad ska den lilla rackarn hitta på nya hyss varje natt. Står man emot går det ut över barnen. Och det gäller det mesta med julen. Konstigt nog verkar de flesta pappor rätt så chill med den tanken. Kanske för att de inte behöver oroa sig. Mamman finns där och täcker upp, och skulle hon mot förmodan inte göra det så är skulden och skammen hennes att bära, inte hans. Hur löser man då dilemmat att vilja ge sina barn lyckliga julminnen utan att gå sönder på kuppen?
Saknar man en vettig medförälder eller om man av någon anledning inte klarar av att komma överens om vad som är viktigt och hur arbetet ska delas upp så är faktiskt det enda rätta att prioritera sig själv. Barnen kommer garanterat att behöva mindre terapi av uteblivna nissepranks och pepparkaksbak än av en trasig förälder. Fokusera på att mysa på det sätt som passar just er familj. Uppfinn egna traditioner, helt utan måsten. Klagar någon utomstående säger det massor om dem men faktiskt inget alls om er.
Konsumtionen då? Man vill ju ge sitt barn allt, och det gör ont när det inte går. Men det är okej att sälja förra årets julklappar och köpa nygamla på Röda Korset för pengarna. Det är okej att byta leksaker med dina kompisar som har barn. Har du inga kompisar med barn är det okej att slå in gamla leksaker som dina barn glömt bort.
Kom ihåg att de barn som får allt de vill sällan har särskilt bra och närvarande föräldrar. Ofta har de föräldrar med dåligt samvete över att prioritera karriär och egentid före sina barn, och som inte heller är medvetna om att deras barn kommer att växa upp till bortskämda materialister. Att ha upplevt ekonomiska begränsningar kommer att ge dina barn en bättre klassförståelse och en bättre människosyn, och det kan inte köpas för pengar. Kort sagt, fattiga är oftast bättre människor än rika. Dessutom är deras klimatavtryck oändligt mycket mindre. Så i en kapitalistisk värld där vi hetsas att konsumera samtidigt som vi hetsas att känna klimatskam ger du faktiskt ditt barn den bästa gåvan av alla, en framtid.
Bonustips: om det är du som köpt och planerat alla julklappar så är det faktiskt okej att bara skriva ditt eget namn på etiketten. Vill någon annan ha kredd får den personen anstränga sig också.
Så var vi framme vid den sista punkten, maten. Jag kan faktiskt inte komma på något äckligare och mer överskattat än julmat. Kokt potatis, ägg, köttbullar, dallrig sylta och andra extremt överskattade tillbehör. Varför? Är det ens någon som gillar styggelsen? Den som ändå gör det får väl äta det om den måste, trots att det får mig att dra den enda logiska slutsatsen: något är fel på smaklökarna. Men annars får man faktiskt äta vad man vill. Kanske är picknick i vardagsrummet den nya jultraditionen för er familj? Eller är julafton en dag full av varma mackor och lösgodis?
Till sist. För den som saknar familj kan julen kännas förjävla tung, oavsett hur mycket man försöker tänka på att man slipper stress och bråk och att man får göra precis som man vill. Om inget annat funkar så är det är okej att sova sig igenom skiten också. Det gjorde faktiskt Jesus.