Hört talas om Skräpgatan? Den börjar vid Hermelinsskolan och slutar vid Floras Kulle. En morgonpromenad längs stadens stora gata blir ofta en golgatavandring i skräpets tecken. I alla fall på helgerna.
Lördag- och söndagmorgnar ser Skrä…, förlåt Storgatan, ut som Fylleluleås baksmälla. Ligger vinden på – det gör den ju nästan alltid i korsdragets huvudstad – så riskerar man att bli anfallen av flygande pommesfritespåsar och äckliga sugrör. Går man i stark medvind bombarderas ryggtavlan med servetter, vinfläckade krognotor och tacoskal.
Några iakttagelser från min senaste morgonpromenix: På trottoaren vid Lilla Köksboden ligger tillknycklade ölburkar och en öppnad förpackning salami. Vid bankomaten utanför SEB trampar jag i krossat glas. Utanför Enströms har en stor porslinskopp avrättats. Vid Pingstkyrkan tar flera meter fladdrande hushållspapper sats i vinden mot himlen. I hörnet mot Nygatan står en övergiven megakonservburk som innehållit ananasskivor.
Är jag i avskrädets Neapel eller Luleå?
Under veckosluten är Storgatan fullkomligt nerlusad med plastpåsar, hårborstar, godisstrutar, cigarettaskar, kajalpennor, tuggummin och en och annan strumpa och avsparkad sko. Kort sagt: Det ser ut som fan varit på besök.
Ändå finns det väldans gott om papperskorgar. 665 stycken noga räknat. Och på Storgatan står de nästan som spön i backen. Uppskattningsvis en var femtionde meter. Dessutom finns längs Storgatan tre kompletta återvinningsstationer. En del skräp har säkert hamnat i magen på dessa containrar, men mycket ligger provokativt på gatan, i portgångar och vid butiksentréer.
70 procent av allt skräp i Luleå består av cigarettfimpar, utspottade snusbussar och portionssnus. Den som vill se bevis i drivor rekommenderas en upptäcktspromenad på Skomakargatan, som borde döpas om till Fimpgränd.
Är vi Luleåbor så komplett obrydda, att vi hellre lämnar skräpet på gatan än i en för ändamålet avsedd behållare?
Flera av stans fastighetsägare måste också ta sig i kragen. Kvarlämnade lastpallar, plastemballage och varningsbockar står och förfular centrum lite varstans.
Den här tiden på året dras vi med ett annat återkommande skräpproblem: Uppskottade snöhögar som spyr ut allsköns skit när solen ligger på.
I fjol räknade Håll Sverige Rent allt skräp i Luleås centrum. De konstaterade att den publika nedskräpningen minskat något, så papperskorgarna gör trots allt lite nytta. Men mätningen visade samtidigt att vi tagit för vana att slänga skräp där andra redan skräpat ner, i stället för att sträcka oss några meter till närmaste papperskorg.
Mycket skräp på gatan kommer från sådant vi glufsar i oss när vi är på språng: hamburgerboxar, pizzakartonger, plastgafflar, tetror, slickade dippburkar.
Det är som om vi nutidsmänniskor förlorat respekten för vår gemensamma miljö, paradoxalt i en tid när vi nästan inte pratar om annat än respekten för miljön.
I stället för att hjälpas åt, vältrar vi över ansvaret på ”nån annan”. Vilket betyder en kostnad som hamnar på den kommunala skattsedeln. Som regelbunden stadsflanör ser jag att det är full fart på skräpplockningen måndag till fredag. Många fulla säckar blir det, varje dag.
Om vi Luleåbor själva inte kan hålla rent på veckosluten, måste vi nog kräva sjudagarsskift för stadens renhållare. Kör de igång redan i morgon, kan de vara klara en timme tidigare.
Sommartiden kommer lägligt när Neapelskräpet ska bort.