Som barn tillbringade jag sommarloven i Savolax, det finskaste av Finland. Vi stal höns, högg huvudet av dem och tävlade om vems höna som kunde springa längst. Vi utmanade varandra att äta levande pissmyror – kusinen Eino stoppade i sig flest. I den stekheta bastun segrade Antero som uthärdade på översta laven i 4 minuter och 7 sekunder. Där och då grundlades en lycklig barndom.
För sjätte året i rad har FN utsett finnarna till världens lyckligaste folk. Den som kan sitt Finland vet att det i varje blyg finne bor både cha-cha-cha och ett saligt mumintroll.
Finland är funland. Ismo Leikola från Jyväskylä har utsetts till ”funniest in the world”. Ismo turnerar jorden runt inför fullsatta, vrålgarvande hus genom att liksom bara vara finne.
Finnar är kulturkomiska. Ingen annanstans ordnas så många sjusärdeles illustra evenemang. Ett exempel är VM i luftgitarr. Endast finnar, som aldrig hållit i en gitarr, kan spela skjortan av Eric Clapton.
Finsk idrott är minsann inte bara knapsusporter som spjut, backhoppning och Formel 1. Det är också mjölkpallsflygning, kärringkånk, myrstackssittning och träskfotboll. Endorfinfinska grenar som befrämjar det mentala välbefinnandet.
Men finsk lycka är mer än så. Finland ligger i världstopp när det gäller läskunnighet och biblioteksnötande. Landet har dessutom låg kriminalitet, högst tilltro till nyheter och dricker mest kaffe i världen. En sann lyckokombo.
Småklurig vardagsironi är en annan blåvit källa till lyckorus. Härom veckan hotade Ryssland vårt grannland med repressalier sedan någon slängt en öl mot ryska konsulatet i Mariehamn. Finlands svar på det ryska skrämskottet blev en ny ölsort med en avväpnande varningstext på burken: ”Släng det bara i munnen!”.
Finsk lycka grundläggs på BB. Alla nyblivna mammor får av staten en stor, påkostad förpackning med babykläder och barnavårdsprodukter. Emballaget kan snillrikt vikas ihop till en säng med madrass och sängkläder. Saliga äro finnarna som får upptäcka världen från en wellpappkartong.
FN:s lyckoutmärkelse tar de med behärskat lugn. Kuinka helvetissä voimme olla onnellisempiä, undrar de lika självförebrående som laktosintolerant. Hur fan kan vi vara lyckligast?
En finsk forskare menar att finnar inte har höga förväntningar på något. Därför blir de nästan aldrig missnöjda. Finnar är konstanta lyckostar – även när de torskar mot Sverige i hockey och schlagersång. Då uppstår en nationell enighetseufori av att vara perkelebäst även om de perkeleförlorat.
I den finska skolan väger läroplikten tyngre än skolplikten. Skolan fokuserar på att eleverna lär sig saker. Vilket land som år efter år stoltserar i Pisaundersökningarna vet alla. Kunskap är lycka.
En mer självironisk lyckotolkning pekar på skolans betygssystem 4-10, där 4 är underkänt. FN:s lyckoenkäter har betygsskalan 1-10. Många finnar vet helt enkelt inte vad 0-3 betyder; hur mycket underkänt kan något vara? Sätter vi kanske oförtjänt höga lyckopoäng på oss själva, filosoferar en sorglös skribent.
Det finska kynnet är ett saliggörande elixir av vemod, klurighet och stor självdistans. I 600 år var vi ett och samma land, ett folk med samma personliga lynne. Så varför är inte vi lika själaglada som de?
Svaret är kanske att 1809 är den svenska historiens mest olyckliga årtal. Förlusten av Finland innebar att vi förlorade den del av befolkningen som gjorde oss lyckliga.