Frågan har engagerat inte bara medborgare som är föräldrar, utan hela bredden av samhället. Såväl engagerade som forskare har tyckt till kring hur kommunen ska ställa sig i frågan om folkomröstning.
Majoriteten i fullmäktige, här genom Socialdemokraterna och Moderaterna, är inte positiva till en folkomröstning, men det är av mindre betydelse eftersom frågor om folkomröstningar byggs på att en tillräckligt stor del av väljarna med sin namnunderskrift kräver folkomröstning.
Så har skett i Luleå och Folkinitiativet har därmed säkrat att det blir en folkomröstning.
Nu är debatten istället knuten till två återstående frågor: I fullmäktige framkommer att de partier som vill ha folkomröstningen, i liket med Folkinitiativet, inte tycker att alternativet som ställs mot Folkinitiativet fungerar. Deras kritik delas av professorn i statsvetenskap Simon Matti som vänder sig mot att alternativet använder sig av värdeladdade ord i sitt skrivning. Att använda ord som ”jämlik" eller ”ta ansvar” i ett alternativ för en folkomröstning är inte lämpligt, förstår jag att han tycker. Till Norr Media säger Matti att socialdemokraterna i sitt alternativ påstår ”indirekt att folkinitiativets alternativa förslag inte tar ansvar för en jämlik och kvalitativ skola”.
Kollision i alla delar alltså. Till detta kommer nu också att den majoritet som beslutat om förslaget ”framtidens skola” inte förbinder sig att följa folkomröstningens utslag i fortsatt behandling i fullmäktige.
Här skulle vän av ordning kunna tycka att det är helt orimligt och att en folkomröstnings resultat måste följas. Så är åsikterna också hos de partier i fullmäktige som ställer sig bakom Folkinitiativet. Lagen om kommunala folkomröstningar är dock tydlig i att kommunala folkomröstningar alltid är rådgivande och inte beslutande. Fullmäktige bestämmer alltid.
Jag är själv inte särskilt upprörd. Det är folkomröstningars natur och oftast kommer folkomröstningar till när de politiska partierna i en representativ demokrati inte kan komma överens om alternativ som är tydliga, eller när det finns skarpa och olika meningar inuti de politiska partierna. De historiskt tydligaste exemplen på det återfinner vi i folkomröstningarna om medlemskap i den Europeiska Unionen och om den monetära unionen, men allra mest kanske i folkomröstningen om kärnkraftens framtid.
Då menar jag att det inte spelar särskilt stor roll exakt hur formuleringarna ser ut. Det är tydligt att ett alternativ är Folkinitiativets och att det är mot det samlade paketet i ”framtidens skola”. Det andra alternativet är inte nödvändigtvis ’för’ det samlade paketet, utan mer en syn att frågan behöver avvägas i de politiska församlingarna.
Det är kort och gott en folkomröstning om ”framtidens skola”. Samlar folkomröstningen ett stort intresse och skapar en tydlig majoritet betyder det att folket vill se en större omprövning av innehållet i paketet. Blir det däremot jämnt fördelat mellan förslagen och/eller ett svagt valdeltagande: då måste nog processen fortsätta in i valrörelsen för att de politiska partierna ska tvingas visa samlade förslag som både ska vinna folkets uppskattning och gå ihop rent ekonomiskt. Inför folkomröstningen måste därmed folkinitiativet få till både ett stort intresse och en stor majoritet. Hur det går vet vi först i höst. Debatten lär fortsätta.