Ända sedan min ungdoms dagar har jag varit tveksam till många av de samhällstrender som uppstått. Det har så länge jag kan minnas legat i min natur att vara avogt inställd till mycket av det som varit populärt bland gemene norrbottning.
Det spelar ingen roll om det så varit nya modeord, poppiga umgängesformer eller musikartister som gjort raketkarriärer. Min initiala approach har i princip alltid varit: nej, tack.
Om någon mot förmodan läst mina tidigare krönikor så har den fått se mig vädra några av de åsikterna. Man har fått kastat i ansiktet att vintern är ett elände, att machomän är det sämsta vi har och att fritidsbyxor är satans påfund. Bland annat.
Det krävs ingen psykologiexamen för att konstatera att det här beteendet ofta kopplas till sammanhang eller företeelser där jag har liten eller ingen kunskap alls.
Mortla sedan ned några centiliter obefintligt självförtroende, en nypa harighet och toppa med två skivor soffpotatis så har ni snart en 32-årig, jagsvag krönikör som muttrar något om att Creedence tidigare plattor var mycket bättre.
Med den bakgrundsinformationen kan ni nog gissa er fram till mina tankar om epa-traktorer. Jag har aldrig satt min fot i en ”epa” och lärde mig för bara några timmar sedan att det tydligen finns skillnader mellan dem, A-traktorer och mopedbilar.
Jag har aldrig haft något tillövers för dem. Jag har nog till och med haft en nedlåtande och elitistisk syn på EPA-traktorer och dess förare.
I dag vet jag bättre. Och i samma sekund som jag författar just den här meningen inser jag att jag faktiskt älskar dem.
Men det verkar finnas en ganska stor, eller åtminstone rejält högljudd, grupp människor som vill att dessa fordon ska förbjudas. Argumenten till detta är ofta att EPA-traktorer bidrar till köbildning, kaos och bilolyckor.
Jag undrar vad det är ni har så sjukligt bråttom till att ni inte kan stå i bilkö en stund? Kan ni verkligen inte avvara några ynka klockvarv för att ungdomar ska kunna transportera sig från by till stad?
Det må vara hänt att kraven för att få köra en EPA behöver slipas på. Jag har inte på något sätt djupdykt i dem. Men jag skulle säga att lejonparten av ansvaret ändå ligger hos den tyngre trafiken.
Det går knappast att missa om du stöter på en EPA-traktor ute på vägarna. Den kan inte köra snabbare än 30 kilometer i timmen och har en orangelysande varningstriangel på baksidan. Du som kör en vanlig bil kanske inte måste lägga framlyktorna i avgasrören på ungdomarna. Och du behöver kanske inte heller bränna förbi dem i 130 kilometer i timmen. Det borde vara det allra enklaste sättet att undvika olyckor.
Jag inbillar mig att dessa långsamma motorfordon är vad som sammansvetsar landsbygden i mångt och mycket. Det är de som gör att 16-17-åringar som bor i olika byar kan umgås med varandra under vinterhalvåret.
Att förbjuda dem hade varit direkt skadligt för den landsbygd som åtminstone jag vill ska leva. Om vi ska hårdra de negativa effekterna så bidrar det i bästa fall till ökad segregation. Och i sämsta fall till en fortsatt urholkning av landsbygden som gör att ännu fler flyttar från landet och in till städerna.
Nej, eporna ska inte förbjudas – tvärtom. Varenda unge som bor mer än tre mil utanför centrum borde få en EPA-traktor av staten på sin 16-årsdag.
Så det så.