Hade jag fått drömma om ett skeende att vara en del av som journalist hade jag utan att blinka valt att bevaka lösningen på mordet på Olof Palme. Jag tror inte att något annat hade kunnat mäta sig med att se gärningsmannen gripas, att trängas med världspressen när åtalet läggs fram och att höra mördarens egen berättelse när han till slut ställs inför rätta.
Jag har varit helt övertygad om att en sådan händelseutveckling är just en dröm. Men nu verkar chefsåklagare Krister Petersson alltså både ha hittat mordvapnet och listat ut vem som avfyrade det i korsningen Tunnelgatan–Sveavägen klockan 23.21 den 28 februari 1986.
Petersson har nått längre än någon av de tidigare förundersökningsledarna, men vapen och mördare räcker inte för att på allvar göra bokslut. För att verkligen sätta punkt för den allmänna debatten kommer det att krävas teknisk bevisning, ett trovärdigt motiv och ett svar på den eviga frågan om mördaren var en ensam galning eller en del av en större konspiration.
När Olof Palme sköts var jag inte ens påtänkt, men trots det har funderingarna kring mordet upptagit betydande delar av mitt liv. Jag har grottat ned mig i Sydafrikaspåret och varit säker på Skandiamannen. Nu, när beskedet är nära, vet jag inte vad jag ska tro – men jag gissar på det sistnämnda.
Mordet har i decennier utgjort ett djupt sår i den svenska folksjälen. För många är såret naturligtvis fortfarande öppet och gör ont – men för andra har Palme och de många spåren i utredningen blivit en deckargåta. Visserligen en särskilt rafflande sådan, men likväl något som kan plockas fram när lusten finns och läggas åt sidan när man tröttnar.
Jag tycker själv att det är hur spännande som helst med Palmemordet och alla teorier om polisspåret, PKK och apartheidregimen. Men efter 34 år är det på tiden att det sätts punkt. Det är dags att sluta spekulera och förpassa mordet till historieböckerna.
Palmeutredningens sista kapitel kommer inte att se ut riktigt som jag hade drömt om. På grund av den pågående pandemin blir det inte det uppbåd av världspress jag hade drömt om, utan i stället lämnar Krister Petersson sitt besked på en digital presskonferens. Förmodligen kommer det aldrig ens att väckas åtal och i så fall kommer Palmes mördare aldrig att kunna ställas inför rätta och dömas.
Inte ens med en fällande dom hade Petersson kunnat övertyga alla om sina slutsatser. De mest inbitna hobbyspanarna kommer att stå fast vid sina uppfattningar oavsett vilka bevis som presenteras. Men jag hoppas att utredningen har nått så långt att lösningen kan accepteras av de allra flesta. Lyckas det är det en fullständigt osannolik händelse.