Jag kan så här i efterhand inte riktigt minnas hur det gick till, vilket ställe som stängde sina portar först. Eller varför inget nytt öppnade. De som är i åldern då man går ut varje helg har aldrig upplevt något annat än detta sorgliga utbud, så de klagar inte. Och vi som är gamla nog att minnas hur det kändes att leva i en stad där det arrangerades klubbar och spelningar och man inte behövde betala dyra entréavgifter bara för att komma in och dricka dyr öl, vi har nått åldern av liknöjdhet. Våra enda intressen är att promenera till Gråsjälören på vintern, åka båt till Skvalpen på sommarn och att då och då få komma hemifrån för att dricka ett par glas vin till överpris. Vi är nöjda med att vara missnöjda.

Det känns som att alla har gett upp, som att alla vet att det inte är någon idé att ställa krav, att hoppas för mycket. Alla håller med om att det är outsägligt torftigt, men alla har vant sig och ingen klagar. Hur blev det så här?

Till sommaren öppnar äntligen Bistron sin nya brygga i Norra hamn, och Luleborna gör vågen. Jag håller tummarna för att denna satsning kommer att innehålla livemusik, något som åtminstone jag längtat ihjäl mig efter. Men varför är vi så tacksamma egentligen, borde vi inte kunna förvänta oss en flytande restaurangupplevelse i en stad omgiven av vatten? Att utnyttja det fantastiska läget i kombination med våra ljusa sommarnätter borde vara en självklarhet. Kanske till och med fler än en flytande restaurangbrygga, eller är det en förmäten önskning? Borde inte en stad av Luleås storlek bubbla av livescener?

Jag vet inte hur det kommer sig att Färjan fått behålla sitt monopol i alla år, eller varför det varit så svårt för andra aktörer att konkurrera. Färjan har varit Luleåbornas favorithatställe. Ingen har egentligen gillat att trängas där, men det har saknats alternativ. Varför? 

Det borde finnas underlag för minst lika många uteställen som förr, men medan staden vuxit har utbudet krympt. Vad är det som inte stämmer? Har vi vant oss vid att sakna valmöjligheter, vant oss av vid att gå på livespelningar? Finns det inte längre någon efterfrågan?

Kanske är jag bara nostalgisk när jag tänker tillbaka på Modesty, Pimpinella, Cleo, Roxy, Tallkotten, Stadspuben, Club Colosal och Fabulous Fridays på Bryggeriet. Men jag förstår inte var alla renodlade nöjesställen som finns i andra städer av samma storlek tagit vägen? 

Det är inte bara de kommersiella aktörerna som blivit färre. Även den alternativa nöjesscenen har försvunnit. Klubb Make Out, Klubb Makten, Barbro, Fg 7, alla är de ett minne blott. Vad i Luleå är det som dödar kreativiteten? Vad är det som sitter fast? Är det så enkelt som att det inte finns några fysiska lokaler kvar som lämpar sig att arrangera i? Lillan är en fin lokal, men saknar kök och därmed möjligheter för att få utskänkningstillstånd. Ripan med sin fantastiska grafittiprydda innergård är ute till försäljning, Bergströmska villan blev kontor, Cleo används som förråd och Spegeln är igenbommad.

Visst, det finns något fint i att vara nöjd, att inte kräva för mycket. Men om alla som vill ha mer flyttar härifrån och bara de som nöjer sig blir kvar kommer tiden i Luleå att långsamt gå bakåt, tills lämmeltågen ut till Gråsjälören mest påminner om The Walking Dead.