Inte nog med att varje morgon är gråare och ljusfattigare än dagen före, eller att självaste julen är inställd, nu ska man dessutom tvingas förklara de mest basala begrepp för en publicerad professor. Och det finns inget som gör mig så trött som att förklara uppenbara saker för människor som borde förstå bättre. Men ok, det är väl bara att kavla upp morgonrocksärmarna och få det överstökat.
Ansvar är inte makt.
När kvinnor drar sig för att separera av rädsla för att barnen kommer att fara illa när de tvingas bo varannan vecka hos en pappa som inte klarar av att se till deras basala behov, då är det inte makt. När den vanligaste frågan som bankanställda får från kvinnor är ”Har jag råd att skilja mig?” är det inte makt, det är maktlöshet.
Makt är att kunna avsäga sig ansvaret för hem och barn och istället ägna sig åt sin karriär. Vilket enligt statistiken är precis vad många män gör.
Någon måste se till att barnen får nya kläder vid behov, att det finns tvättmedel och balsam, att det köps julklappar och stryks lucialinnen, avmaskas katter, vattnas blommor, bokas in utvecklingssamtal med skolan, hålls rätt på födelsedagar och vilken skostorlek hela familjen har. Och det arbetet faller nästan alltid på kvinnor, vilket resulterar i att kvinnor varje dag lägger en timme mer än män på obetalt hushållsarbete. Det är inte makt, det är ansvar.
Och om nu män upplever sig så maktlösa när det gäller inredningdetaljer så är det väldigt märkligt att de inte tar chansen när de väl har makt över sitt eget hem. Av alla jag besökt är det alltid ensamboende mäns hem som saknar gardiner, mattor, soffkuddar, växter, soffbord, eller tillräckligt många tallrikar för alla gäster. Jag har hittills aldrig upplevt det hos en enda ensamboende kvinna.
Att kvinnor genom samhällsreformer fått det lättare att arbeta utanför hemmet och inte längre behöver bli försörjda är enligt Sverker Sikström problematiskt.
”Vi har byggt vår välfärdsstat på ett sätt som gör att man inte ska vara beroende av sin partner för att klara ekonomi, barnpassning och så vidare. Men i och med det så är kvinnor inte lika beroende av män i dag. Det gör det lättare för en kvinna i Sverige att leva utan män. Och det gör att män får det väldigt svårt i det privata livet”, säger Sikström i DN.
Sikström menar även att diskussionen kring jämställdhet behöver skifta fokus.
”Den offentliga debatten har glömt bort makten i det privata livet. Det område som folk tycker är väsentligast. Det kan handla om hur lätt det är att skaffa en romantisk partner, vem som tar ut skilsmässa, styrkan och storlek på nätverk av vänner, och vem som har kontakt med sina barn.”
Men hur är detta makt och vilka har man då makt över? Att ha privata ömsesidiga relationer med människor som väljer att ha en i sitt liv är ett resultat av att vara förmögen till att ge och ta, inte att inneha makt. Det är en konsekvens av att lägga energi på något som inte ger ett monetärt värde.
Enligt Sikströms resonemang har alltså den fattiga ensamstående mamman som kämpar för att ge sitt barn det bästa livet mer makt än den frånvarande pappan som valt sin karriär över sina barn, eftersom barnen i framtiden kommer att välja bort kontakten med honom. Och det förstår väl vem som helst att ansvarslöshet inte är detsamma som maktlöshet.