Flytten hem till Jokkmokk för jobb sammanföll med födelsedag och väl på mammas gator stack det i hjärtat för de som inte längre fanns där. De som helt sonika vandrat vidare. Då. Då kom även tankarna på hur dagens unga generation har det, hur de mår, hur de lever – och på de unga som valt att lämna sina nära, kära och alla andra. För mörkret.
Tankarna gick till en av mina unga lite avlägsna, men dock, släktingar. Det är drygt fyra år sedan hen försvann. Hela livet väntade, kärleksfull familj fanns nära men det tog slut i alla fall. Det finns inga hela svar på varför. Det finns det inte heller efter Aviichis bortgång mer än att han blev en megakändis fast han egentligen inte ville annat än att skriva sin musik.
Klart är att dagens unga lever under oerhörd press. Oavsett om du är en Aviichi i kändisvärlden eller en normal ungdom i ordnade förhållanden i Norrbottens inland. Det har alltid i vissa stycken handlat om att passa in men i dag är det mer uppenbart än någonsin att det gäller att vara rätt ute – och inne. Det är en ständig uppkoppling och övervakning dygnet runt. Att smyga omkring och göra hyss som vi gjorde för 100 år sedan i söndagar är ogörligt. Det finns alltid någon med telefonen i hand som kan dokumentera hysset, kyssen eller famntaget. Nästa sekund är ditt val för någon sekund allmänt gods för tusentals hungriga betraktare. Det är svårt att komma undan, gå sin egen väg, försvara sig.
Inser att det svårt att vara ung i dag. Svårare än någonsin och inser i samma ögonblick att det inte är det allra minsta svårt att fylla 60. Det är en parentes och jag fick den fina bekräftelsen från mina lika fina vänner på Facebook. Jag höll mig undan från eventuella pinsamheter på festen som mer var ett stillsamt kafferep. 2.5 år utan alkohol var också värt att fira. Det ska va gött att leva – annars kan det kvitta, sjöng Galenskaparna en gång och det är lätt att hålla med om – men i dag är det lika svårt som det är lätt att säga eller sjunga med i. Identitetskriserna hos unga är många och svåra och de gör ont att tänka på trasslet och tvånget att hela tiden vända sig om och kolla vem som går där bakom din rygg. Kanske ingen alls, men vem vet.
Svårt och ibland svartare än svart. Samtidigt ger dagens kommunikativa möjligheter också vägar att hitta samhörighet, delade intressen eller lite annorlunda tankar. Det annorlunda kan också hitta en plats i allt likriktat och mallat i dagens verklighet. Jag tror det. Så måste det vara. För samtidigt som de unga i dag har det svårt så har de samtidigt en öppen värld där ute som är åtkomlig på ett sätt som aldrig förr. Men tanken på de som inte orkar med är svår att släppa. Jag kan gå omkring här i mina rötter och mina föräldrars fotspår och bära med mig en kärleksfull känsla av frid och värme.
Samtidigt önskar jag ur djupet av mitt hjärta att alla fick göra detsamma.