Utvecklingen går rasande fort just nu. Våra flöden fylls av information betydligt snabbare än vi någonsin kan ta del av det. Filterbubblor skapas, scrolltummar ger varje inlägg en sekund, i bästa fall två, innan man hoppar vidare.
Ett blixtsnabbt intryck, utan vidare eftertanke, men ändå med känslan av att man tagit del av ett innehåll – som inte sällan sprids vidare.
Det är inte längre bara på 1 april som vi möts av nyheter som verkar för skruvade för att vara sanna. Men det är också lika vanligt med nyheter som kanske inte är så pass skruvade, som skulle kunna vara precis så som det framstår, men som är fullständigt fabricerade för att sprida ett felaktigt budskap.
Exempelvis har knappast någon undkommit bilder eller videos skapade av AI. Som ser ut att vara helt äkta ut, men som inte är det. När tekniken utvecklas, ökar också möjligheten att luras. Därför är kontexten, sannolikheten, och inte minst källan a och o för att du som läsare ska kunna göra skillnad på vad som är sant och falskt.
För att seriös media ska kunna vara den pålitliga källan krävs pressfrihet. 3 maj firas i vanlig ordning pressfrihetens dag, men det är tyvärr också i vanlig ordning en dyster läsning när man blickar över situationen för journalistik.
I fjol dödades 49 journalister och över 500 sitter fängslade runt om i världen.
I ett index för 2023 rankas Sverige på en fjärdeplats i världen för pressfrihet, som ett av åtta länder där situationen beskrivs som bra. Värre är att situationen beskrivs som mycket dålig, dålig eller problematisk i 128 länder. Med andra ord finns risiga förutsättningar för journalistiken i 7 av 10 länder.
Fri press är en grundbult för demokrati – något som vi tagit för givet i över 100 år i Sverige. Men den, ganska nyligen, publicerade Ungdomsbarometern visar att det kanske inte är något vi kommer kunna ta för givet i framtiden. Där svarar var femte kille i åldern 15-24 år att han inte tror på demokrati som det bästa styrelseskicket. Siffran för tjejer i samma ålder är 10 procent.
Visst, det är fortfarande en betryggande majoritet, men det börjar luckras upp.
Det är lätt att peka finger och sucka över "dagens ungdom", men det här handlar mycket mer om att vi med makt behöver ta vårt ansvar. Vi behöver förvalta det förtroende som vi har fått, men vi behöver också möta ungdomarna där de är vana att ta till sig information.
Annars lämnar vi öppet mål för de som vill sprida osanningar och oro.