Allt började med ett tips någon gång före jul. Enligt det anonyma mejlet skulle det finnas oegentligheter i Östra länken. Det handlade bland annat om att Luleå kommun skulle ha styrt upphandlingarna till NCC och att projektet blivit avsevärt dyrare än med en annan entreprenör. Detaljer i tipset gjorde att jag bedömde det som initierat och intressant. Jag förstod att det skulle bli en svår granskning – men tipset var alldeles för bra för att vi inte skulle göra ett försök.

Vi kom aldrig så långt att vi kunde slå fast att valet av NCC varken gjordes på felaktiga grunder eller ledde till att Östra länken blev dyrare.

Under vissa omständigheter hade vi kunnat nå längre, men tipset kan också ha varit helt fel. Det finns helt enkelt inga belägg för att Östra länken är ett misskött eller onödigt dyrt projekt. Så varför har vi gjort en stor artikelserie om det?

Svaret är enkelt: För att det är Luleås kanske största projekt i modern tid. Att granska det är vår skyldighet.

Granskningen har varit nyanserad. Kritiker har fått komma till tals och såväl kommunen som NCC har fått stort utrymme att svara. Flera intressanta uppgifter har kommit fram, som att etapperna i den första upphandlingen blivit betydligt dyrare än den kalkyl Luleå kommun kommunicerade 2014. Men budgeten har skruvats upp längs vägen och NCC har fått bonusar i miljonklassen för att underskrida den.

Kan vi som journalister slå fast att det är fel? Nej. Men det är ett agerande som väcker frågor och då är det vårt jobb att lyfta dem och söka svar.

I våra publiceringar förs också en viktig diskussion om arbetssättet "utökad samverkan", som är helt nytt i Luleå och föremål för både ris och ros. Kritikerna säger att det inte är förenligt med lagen om offentlig upphandling och att kommunen hamnar i entreprenörens knä. Kommunen anser att arbetssättet gör projektet billigare och säkerställer hög kvalitet.

Inte heller här är det vår roll att vara domare. Vi ska vara ombud för dig som läsare, sätta oss in i de komplicerade frågorna och presentera en balanserad och rättvisande bild.

Det tycker jag att vi har lyckats med. Att undersökande journalistik ändå väcker reaktioner – positiva som negativa – är bara naturligt. Jag är glad att Kuriren har en redaktion som tar sig an svåra ämnen.