Då jag tillhör målgruppen gick jag omedelbart in i badrummet och skådade i spegeln. Nej, jag såg förhållandevis okey ut, inga nervösa ryckningar i mungipan eller nya rynkor i pannan.
Sen, över en lugnande kopp kaffe, började jag fundera på vad detta av forskningen konstaterade psykiska besvär hos den äldre befolkningen kan bero på. Nu måste vi först konstatera att detta är en undersökning som omfattar hela den svenska befolkningen och min tro – sen jag nu flyttat från storstan till den absoluta spenaten – är förstås att detta är något som säkert är mer frekvent i städer än på landsbygden. Vi är ju tvärtemot vad vissa politiker anser, betydligt smartare här på vischan, eller hur? Vi vet exempelvis att ett bra recept för att må bra är att ta sig för något. Något verkligt och handfast och då tänker jag inte i första hand på att spela sudoku. Nej, hugga ved är vad som gäller eller sköta djur av allehanda sorter och storlekar. Väva vackra mattor eller vara ute i skogen och plocka bär, svamp eller jaga. Sånt hjälper, det gör en trött och det i sin tur leder till bättre sömn och fysiskt välmående.
Eller handlar allt om rädslan för döden – trots att vi vet att liemannen ska vi alla en dag stå öga mot öga med. Men visst, i vår hyperindividualistiska, hysteriskt självbespeglande tid, så förstoras lätt Jaget till proportioner inte ens Freud kunde ana. Inte bra. Lagom är bäst. Nu märker den kloke läsaren att jag slår in en massa öppna dörrar och låter lika outhärdligt käck som en nykläckt scout.
Men så kom jag att tänka på detta med engagemang. Partierna famlar och behöver folk med idéer, folk som vill något. Vi ser växande klyftor i samhället, vi upplever segregation och utanförskap. Klimat- och miljöhoten ter sig alltmer dramatiska. De fattiga satarna blir ännu fattigare.
Så när FN:s generalsekreterare Antonio Guterres säger att vi människor måste påbörja en omställning utan motstycke; annars ”hotas vår existens”, ja då är det banne mig hög tid att göra något, att gå från ord till handling i en värld som blir alltmer absurd i sin förnekelse av planetens tillstånd. Den italienske filosofen Antonio Gramsci skrev ”när något gammalt går i graven och det nya ännu inte är fött”, då är det tid att göra sin röst hörd och kanske lever vi i en sådan tid? Alltså, som Joe Hill, som Mäster Palm, som Göran Greider säger: organisera er! Låt oss gå in i föreningar och göra våra röster hörda!