Jag har bestämt mig. Ja, det har jag.
Jag har bestämt mig för att skriva ännu en krönika 100 procent baserad på magkänsla. Totalt befriad från allt vad fakta, vetenskap och evidens både heter och innebär. Men däremot helt och hållet präglad av vilket humör eder skribent var på just denna soffafton vid laptopen.
Och det är tyvärr ingenting ni kan göra åt det.
Eftersom det är min mage med min tillhörande känsla vi utgår ifrån så är det direkt omöjligt för mig att ha fel. Allt jag skriver blir därmed per automatik korrekt och faktiskt även en universell sanning.
Nu när vi etablerat det kan vi gå vidare.
Visste ni att människan har fler nervändar i magen än i hjärnan?
Många blir nog förvånade över den informationen. Det är säkert några som dessutom ifrågasätter sanningshalten. En del kanske är så pass fräcka att de faktagranskar påståendet och kommer fram till att det inte stämmer överhuvudtaget.
Om du är en av dem som når den slutsatsen så är det garanterat för att du googlat fram svaret från någon trovärdig källa som hänvisar till forskning från bildade människor.
Då gör du fel.
Kolla upp det i magen istället. Sug på den feelingen ett tag och återkom med hur det känns.
När jag rotar runt bland mina egna inälvor hittar jag massvis av värdefull information bakom varje organ. Och någonstans halvvägs in i tolvfingertarmen nås jag av skakande besked.
Det känns som att många av Norrbottens dialekter är på väg att dö ut. Och det känns INTE alls bra i buken.
Den här analysen baserar jag på sporadisk kontakt med ungdomar från olika delar av vårt län genom både yngre syskon och ungdomsidrott. Det smärtar mig in i märgen att höra ynglingar medvetet dölja sin dialekt och i förlängningen sitt ursprung genom att försöka efterlikna någon form av ”rikssvenska”.
Det är ett direkt hot mot den språkliga mångfald som gör Norrbotten till Norrbotten. Vi tillhör några av de mest säregna dialekterna i hela norden – och det måste värnas om.
När jag träffar en Kalixbo vill jag att det ska ta 15 minuter för den att snigelsurra ur sig två meningar. När jag har vägarna förbi Pajala vill jag mysa inombords när tanterna pratar meänkieli trots att jag knappt förstår ett enda ord. Och när käkar pizza på Blå Ängeln i Piteå vill jag höra den lokalpatriotiska nöjdheten sippra ut i varje mening.
Den oroväckande utveckling som jag hör bland barn och ungdomar ser jag som en direkt effekt av sociala medier och influencers.
Det är fullt logiskt. Barn hittar sina idoler via TikTok, Youtube och Instagram sedan många år tillbaka. De vill se ut som dem, ha likadana kläder som dem, bete sig som dem och prata som dem.
Jag ser sambandet, jag förstår dem och jag hatar det.
Det är en Bianca Ingrosso-fiering av både språk och leverne som gör att vi på lång sikt kommer att prata stockholmska hela vägen från Jävre till Karsuando.
Därför tycker jag att det är varje myndig norrbottnings personliga ansvar att skruva upp dialekten både ett och två snäpp vid varje givet tillfälle.
Jag själv kommer att göra allt i min makt för att dra mitt strå till den dialektala mångfaldsstacken.
Så låt oss ladda upp med våra allra tjockaste L och mest obegripliga bondska. Strössla era vardagliga konversationer med livsviktiga ord som pumla, gorm, ids, doppa, börs och karra.
Tillsammans kan vi göra skillnad.
*******
2022-10-31: Förtydligande: Meänkieli är ingen dialekt utan ett av Sveriges nationella minoritetsspråk.