Anna Stenberg: Bara att krypa till korset och börja preppa

Jag satt på en frisersalong med skallen full av folieslingor. Min frisör Jenny läste högt ur en Facebookgrupp för svenska preppare, människor som helhjärtat ägnar sig åt krisberedskap genom att bunkra mat och utrustning inför nöddagar. Frustande av skratt scrollade hon bland inläggen, det ena mer alarmistiskt än det andra, och visade mig bilder på radioapparater med vev. I flödet fanns en strid ström allvarsamma diskussioner om vilka förnödenheter som bör finnas i krislagren, inför såväl ryssens ankomst, som domedagen. ”Knallkorkar. Foliehattar” fnissade vi medan hon lirkade foliepaketen ur håret, intet ont anande att vi ett år senare skulle få lära oss om covid-19. 

Länge satt jag still i coronabåten, eftersom allt talar för att de flesta som blir sjuka tillfrisknar. Men efter några veckor av delvis motstridiga bud från experter, samtidigt som antalet insjuknade ökar med stegrande fart, måste jag erkänna att jag börjar skruva på mig. Handsprit och munskydd är slut på många apotek. På jobbet har ledningen gett order om att fråga alla vi bjuder in som gäster till Nyhetsmorgon, om de vistats i virusdrabbade högriskområden de senaste veckorna. Flygavgångar ställs in och i kollektivtrafiken får du ondögat av medresenärer vid minsta harkling. Men det som tydligast väckt tilltagande noja hos mig är rapporter från olika delar av landet, där butikshyllorna länsas på basvaror. Vi vet inte hur utbrett och omfattande virusutbrottet kommer att bli, men fler och fler förbereder sig för det värsta. 

Hur skulle du klara dig om du blev isolerad på grund av smitta, extremväder, långvarigt strömavbrott eller problem med vattenförsörjningen? I Sverige har vi länge varit förskonade från stora kriser och katastrofer, men myndigheter flaggar för att vi måste vara beredda på situationer där samhället utsätts för press som gör att vi tvingas klara oss själva. Ändå misstänker jag att MSB-foldern ”Om krisen eller kriget kommer” som, på uppdrag av regeringen, skickades till alla svenska hushåll, hamnade oläst i pappersinsamlingen hos många. Budskapet är att vi ska planera för att kunna klara oss på egen hand, i minst en vecka. 

Ja, du hör ju vart det här är på väg. Det är bara att krypa till korset och börja preppa. I min telefon finns numera en lång lista över förnödenheter jag behöver införskaffa – konserver, torrvaror, förbandslåda, mediciner, verktyg och elddon. Jag är påläst så till den grad att jag känner till att gula ärter med fördel kan långtidsförvaras i pet-flaskor med syreabsorbenter, vilka dunkar som är lättast att stapla och att man kan bajsa i en sopsäck med kattsand om det går åt helvete med vattnet. En börs med kontanter kanske också är smart. Vid en total systemkollaps är cash garanterat king. 

En rundringning SvD gjort visar att hamstringstrenden inte nått de stora butikerna i norr, än, men vad är det att vänta på? Om skiten träffar fläkten på riktigt är ett paket fiskpinnar och menyn från den lokala pizzerian inget att luta sig emot. 

Igår messade jag frisören, med ett skamset konstaterande om att högläsningen inte var dårpippifasoner. Hon svarade: ”Exakt! Prepparna ba’ – VEM SKRATTAR NURÅ?!”.

Nu ska det röjas i förrådet, där krislådan ska förvaras. Sen åker jag och provianterar. Kanske köper jag en vevradio på samma gång.