Hon är en av alla de författare som jag tänkt att jag borde läsa, men som ändå aldrig hamnat högst upp på att-läsa-listan. Men så en dag stannade jag till och lät blicken svepa över bokhyllorna där allehanda böcker stod lite huller om buller, de flesta med gulnade sidor och fläckiga omslag. Men där fanns också denna bok, i fint skick, och jag tänkte att om den blev köpt blev den kanske också läst.
En kväll vid sänggåendet slog jag upp första sidan och fann där följande hälsning med lite spretig skrivstil i blått bläck ”Till min Teddy på namnsdagen, lite norrländskt eftersom jag dragit dej söderut … puss från Åsa”.
När jag efter de första sidorna insåg att det fanns en viss språkbarriär mellan Rynell och mig löpte boken en risk att förpassas längre ner i att-läsa-högen. Om det inte varit för Teddy och Åsa. Genom en sorts känsla av samhörighet tog jag mig vidare, som om de skrivit in sig själva i berättelsen om romanens Marta och Kosti. Jag läste ett kapitel nu och ett kapitel då medan jag undrade hur boken hamnat i en välgörenhetsbutik, om Teddy inte tyckte om den eller om förhållandet tagit slut och han ville utplåna alla minnen.
När jag kommit nästan halvvägs trillade Åsa plötsligt ur boken och rakt ner i min famn. En hälsning från september 2002, på den tiden när man fortfarande skickade sina filmrullar till Extrafilm och fick dubbla kopior gratis. Ett semesterfoto av en ung kvinna, leende bakom solglasögon och med huden lätt rödbränd av medelhavssol.
Det är visserligen inne att handla begagnat, men jag undrar om det är en slump att just författare verkar vara mer förtjusta än andra vuxna människor i att ta över okända personers använda kläder, smycken och prylar. Som min författarkollega som behövde en ny kavaj och begav sig till en av stadens välgörenhetsaffärer. Han provade ut en i rätt storlek och modell, och väl hemma drog han på sig kavajen för att förevisa familjen sitt fynd. Likt ett barn med nya skor svassade han runt i köket när han stack ner handen i fickan och fann en skatt i form av en kvarglömd femkrona.
Endast i second handbutiker och på loppisar kan man hoppas på att inte bara få själva varan, utan en hel berättelse på köpet. För vi kan vara lika säkra på att femkronan kommer att ligga kvar i sin ficka som att Åsa kommer att ligga kvar mellan sida 124 och 125 i sin roman.
Att vi författare rotar runt bland urtvättade tröjor och noppiga sjalar har mindre att göra med att det passar en kulturarbetares tunna plånbok än att det är det vi ägnar oss åt. Att slinka i någon annans kläder och liv, tränga oss lite för nära inpå och ärva deras minnen.