Anna Stenberg: Anna Stenberg: Ingen tävling om vem som varit sjukast

Rädd för att somna, satt han rätt upp och ner på en stol i ett halvt dygn, och iakttog vartenda plågsamt andetag med stegrande panik. I veckan kunde vi läsa om Hasse Bagge från Jokkmokk och Robinson-Kent från Lycksele i Norrbottens-Kuriren. Steffo Törnquist, Alexander Bard, Donald Trump och Boris Johnson är exempel på kända män, vars Coronasymptom och kroppstemperaturer detaljredovisats i kvällspressen. Även i mina privata flöden syns en jämn ström av män som kommer med långa redogörelser för hur sjuka de varit, hur dramatiskt det var att få covid-19 och vilken dödsångest de kände. Det är, summa summarum, ett stort antal sådana vittnesmål man kunnat höra och läsa nu. 

Jag blev smittad i våras. Eftersom det inte är någon tävling om vem som varit sjukast tänker jag inte tråka ut dig med att bräka på om hur tufft just jag hade det. Dessutom saknar min story inslag av spektakulära ingredienser såsom ambulanser och syrgas. Men, två vuxna i hushållet var sjuka samtidigt. En är astmatiker. Min kompis Viktoria messade dagligen och frågade ”Hur är det med andningen? Tänk på andningen!”. Till slut fick jag be henne vara snäll och sluta tjata om andningen, för varje gång jag tänkte på den kände jag att lungorna stramade och sved på samma sätt som efter en hård kedjerökningsnatt på Cleo i Luleå på 90-talet. Men livet sätts inte på paus för att corona dimper ner som en ovälkommen långtidsgäst i tillvaron. Livet pågår. Små barn ska tas omhand. Vem fan har utrymme att tänka på andningen? Det är bara att rida ut stormen.  

Statistiken talar sitt tydliga språk. Covid-19 drabbar män hårdare än kvinnor. Fler kvinnor än män har bekräftats vara smittade i Sverige, men det är i huvudsak män som hamnar på IVA. Enligt svenska intensivvårdsregistret senaste rapport är det bara 28 procent kvinnor som vårdats på IVA-avdelningarna. Det är dessutom fler män än kvinnor som dör med Covid-19. Mönstret är detsamma i Norrbotten och globalt.

En studie gjord vid Yale talar om att coronasjuka kvinnor utvecklar starkare försvar med så kallade T-celler, som gör oss mindre allvarligt sjuka. Att studien sägs vara både liten och begränsad ger fortsatt spelrum för teorier, spekulationer och killgissningar. Kan alla förklaringar härledas till hormonella, biologiska eller sociala skillnader mellan kön? Är kvinnors immunförsvar generellt starkare och mer motståndskraftiga än mäns? Är det så att kvinnor i större utsträckning härdar ut hemma på kammaren? Eller söker män vård för sent? Kan man ens mäta vem som blir sjukare än någon annan? Måtte forskare världen över sitta lutade med pannorna i djupa veck, över de här frågorna nu. De behöver besvaras. 

Tills fler vetenskapliga slutsatser kan dras får vi fortsätta undra. 

Låter jag raljant? Insinuant? Låt mig förtydliga en sak: Kent Östling, brandmannen från Gammelstad, som beskrivits som Sveriges sjukaste covidpatient ska självklart inte beskyllas för att ha blivit rakt igenom dödssjuk på grund av att han är man, eller vek. Jag talar om oss andra, vi som blivit smittade men, Gud vare tack och lov, överlevt viruset utan respiratorvård och bestående trauman. Jag vill veta vad dramatiken hos de mittemellansjuka männen har för botten. Panikångest påverkar också andningen.  

En del lever med vanföreställningen att kvinnor skulle tillhöra ”det svagare könet”. 
Vi får väl se.