Mediebranschen anses vara en bransch som ligger i framkant i den digitala utvecklingen. Läsarnas beteenden förändras och vi måste hänga med. Eller ännu hellre: vilja befinna oss steget före. Jag tänker på Isabella Löwengrip som i tonåren startade sin karriär med en blogg om mode och skönhet, och kallade sig för Blondinbella. Hon har tagit sitt innehåll med sig till varje ny teknisk plattform och mött sina följare där. På det sättet har hon utvecklats och hennes verksamhet har vuxit.
Det ena behöver kanske inte utesluta det andra? På morgonen kan du som läsare njuta av papperstidningen i lugn och ro vid frukostbordet, för att sedan under dagen hålla dig uppdaterad via våra nyhetspushar på NSD och Kuriren, och på kvällen kanske titta in på Duo Nöjes Snapchatkonto och snacka med nöjesredaktören.
Vissa gånger när de där orden kommer upp, som ett mantra, att ”allt går så fort nu för tiden” kan jag känna mig som ett ufo i en parallell värld. Vad är det som snurrar så fort? För vem? Jag kan frustrerat tänka precis tvärtom: att det på något vis tycks stå stilla. Ska du köpa en ny bil är det fortfarande, på det stora hela, en bensinare eller dieselbil som gäller. En och annan elbil pratas det om. Skolan, ja undervisningen ser ungefär likadan ut i dag som när en själv gick i grundskolan för längesedan. Ser inte skrovmålen likadana ut ännu? Vi dricker mjölk. Teater? Det är ingen ny uppfinning det heller. Till och med en nyhetstext ser ungefär likadana ut nu som då. Det är inget man ändrar på bara sådär.
Sociala medier finns ju nu, men fenomenet hur vi beter oss som människor är ungefär detsamma som innan de fanns, eller hur? Har inte människan alltid tyckt om att prata om sig själv, avbilda sig själv och hållit igång med diverse skvaller?
Visst är det så att saker förändras och utvecklas. I det kan utmaningar finnas för exempelvis företag, politiker och lagstiftning (vem vet exempelvis hur morgondagens nyhetstjänst ser ur?), men är det verkligen orkanstyrka?
Carl Bildt skrev i Dagens industri (januari, 2018) att vi befinner oss alldeles i inledningen av den digitala eran, och i slutet av den industriella. Säg artificiell intelligens och samtalet är igång. ”Den digitala utvecklingen är i sin linda”, skrev Bildt.
Så kan det kanske vara. Svindlande tanke, om vi redan nu tycker att världen snurrar lite för fort.