Hej Lars!
Jag tror att vi är på samma sida och vill samma saker, men att du har missförstått mig. Jag vet att man lätt kan läsa för fort när man blir upprörd, och läsa in sånt som inte står.
Du har missuppfattat användningen av ”alla män” i krönikan. Jag skriver inte att alla män använder våld, jag skriver att alla män borde använda sin röst mot våld.
Du har även missförstått vad jag menar när jag skriver att vi alla lever under hot om att potentiellt utsättas för mäns våld. Det betyder inte att alla män brukar våld eller att vi alla utsätts för våld, utan att vi vet att det kan ske och anpassar oss efter det. Detta är så normaliserat att vi knappt tänker på det.
Jag tror att det är därför du missförstår mig. För att du inte är medveten om att även du vet att män är en potentiell fara.
Hur reagerar du om du ensam ute på kvällen möter en grupp bröliga män? Kanske blir du lite på din vakt, kanske undviker du ögonkontakt? Det betyder inte att de du möter per automatik är våldsamma, bara att du vet att de skulle kunna vara det. Möter du ett gäng högljudda kvinnor gissar jag att du inte känner samma vaksamhet. Kanske möjligtvis irritation på grund av att kvinnor som tar plats ofta väcker den känslan, men inte vaksamhet eller rädsla.
Det jag efterlyser i krönikan är mer engagemang från alla män. Engagemang mot skadliga machonormer och våld.
Tyvärr tycks män mer villiga att lägga energi på att få samtalet att byta kurs och istället handla om ”inte alla män”. Jag tror att många män har svårt att ta till sig att även de är påverkade av mansnormen, kanske av skam och rädsla över att själva ha korsat gränser. Det är lättare att skjuta det ifrån sig och skifta fokus till ”inte alla män”.
Jag vet att inte alla män är våldsamma. Men jag vet också att alltför många män är tysta. Att du reagerar och agerar är bra. Men tänk om du skulle använda din ilska för att skapa förändring istället för att bli en av alla ”inte alla män-män”? Tänk så fantastiskt om alla män skulle göra det.