INSÄNDARE: Vårdmiljön tär på både kropp och själ

MARIA ÄR EN FÖREBILD för alla vi sjuksköterskor som känner att något är fel från ledningen. Vi får inget stöd att riktigt ge vårt verkliga, besjäliga och professionella stöd till patienter och anhöriga. Allt är i en liten ruta. Det svar vi får är att
prioritera. Maria är en förebild som
vågar säga det hon tycker.
Hoppas hon får behålla sin tjänst.Arbetsplatsträffar handlar mest om var skåpet ska stå. Aldrig om hur vi ska bli bättre vårdare, bättre att trösta och se människan som den är i denna utsatta situation. Hon såg det jag inte såg
Utan en god och slälvständig undersköterska hade jag inte varit en bra sjuksköterska. Hon såg det jag inte såg. Vi ger varandra stöd att bli ett bra team. Allt för vårt och patienternas bästa.En vilja att göra goda
gärningar och inte nöja sig med att bara säga att det är lugnt. Med sjuka människor finns det alltid något mer vi kan åstadkomma, sitta på sängkanten och lyssna, trösta och förklara vad läkaren sagt på den snabba så kallade ronden, etcetera. Känna sig som en tattare
Att gå hem från detta viktiga kall och ändå känna sig som en tattare, det tär på både kropp och själ.Skapa en Lex Marchesoni, det är hon värd

Insändare: Vårdmiljön tär på både kropp och själ