Yvonne Stålnackes inlägg på Kurirens debattsida den 12 oktober med rubriken ”Politik är att vilja och att välja” bekräftar de farhågor vi haft om att hösten medborgarmöten om "Framtidens skola" är ett spel för galleriet. Medan skolpolitiker hävdar att ”Framtidens skola” bara är ett tjänstemannaförslag visar Stålnacke med all tydlighet att förslaget är kommunledningens. Vi uppmanas att komma med synpunkter men när vi har åsikter är vi enligt Stålnacke "rädd för förändring".
Vårt motstånd mot stordrift i skolan, med effekten att skolor och förskolor stängs i byar och bostadsområden, handlar tvärtom just om utveckling i en växande kommun. Utveckling av våra barn som trygga personer, av ett hållbart samhälle både miljömässigt och socialt. Ideal som kommunen målar upp som önskvärda för den nya stadsdelen Kronan vill de samtidigt rasera i våra områden.
Både lokala föräldragrupper och personal har bemött påståendena i "Framtidens skola", ändå fortsätter Stålnacke att upprepa samma mantra utan att bemöda sig att svara oss och andra.
- Vi ifrågasätter att det inte finns något som helst underlag som ger stöd för de stora förändringar som föreslås. Det står i presentationen av "Framtidens skola" att olika alternativ till ny skolstruktur ska utredas, var finns alternativen?
- Var finns det demokratiska inflytandet? Vi menar att två timmars möten, i lokaler som inte ens rymmer de som vill komma dit, och som ska behandla allt mellan himmel och jord inte är tillräckligt. Detta förslag berör kommunens största verksamhet och har inte redovisats i föregående valrörelse.
- Stålnacke försöker skrämma läsaren med att en av tre pedagoger pensioneras inom tio år. Vi har tittat närmare på kommunens pensionsavgångar och befolkningsökning, vilket pekar mot att i snitt cirka 16 F-6 lärare behöver rekryteras varje år de närmaste tio åren, för åk 7-9 är siffran cirka åtta pedagoger. Långt ifrån ett oöverstigligt problem.
- Dessutom har vi svårt att se hur stordrift, där pedagoger ska täcka upp för varandra i ännu större utsträckning, ska locka fler till läraryrket och Luleå. De signaler vi fått från personalen på våra skolor visar tvärtom att pedagoger INTE tror att stora enheter är en bra utveckling. Det är dessutom ett fåtal som har ofrivillig deltid, något som inte heller kan lösas med större enheter, eftersom det inte finns någon "optimal" skolstorlek där all personal garanteras heltid.
- Vi är inte ”rädd för förändring”. Däremot är vi mycket oroade över hur Luleå kommuns mål att minska utsläppen av växthusgaser med 20 procent till 2020 ska kunna bli verklighet genom att sätta igång en buss- och bilcirkus där barn spenderar timmar på vägarna i stället för att cykla eller gå, vilket också stjäl viktig fritid.
- Att lösa problemet med att ett fåtal lärare i dag reser mellan skolor med att hundratals barn istället ska resa varje dag ifrågasätter vi. Den synen går inte alls ihop med kommunfullmäktigebeslutet att ”Barnperspektivet ska beaktas i allt beslutsfattande inom samtliga kommunala verksamheter”.
Stålnacke skriver att politiker måste våga "möta en opinion som ifrågasätter". För oss låter detta som internt peptalk för att gå emot folkviljan. Politik är att vilja men i en demokrati är det också att lyssna och konkret bemöta andra åsikter.
Arbetsgrupperna för att bevara Vitåskolan, Svartöstadsskolan, Kråkbergsskolan, Klöverträskskolan, Kyrkbyskolan, Hertsöskolan, Svedjeskolan och Kläppenskolan, samt föräldrar på Furuparksskolan