Var finns kärleksbudskapet ..?
Det här är en insändare. Åsikterna i texten är skribentens egna.
ståndare i Övertorneå församling lägger i dagen. Med olust erinrar jag mig den brist på respekt och medmänsklighet dessa kretsar, visade en tidigare kyrkoherde och kontraktsprost. Han blev utmanövrerad och flyttade till en tjänst i annan församling, flyttningen medförde en lägre lönesättning. Detta kompenserades ändå, av den medmänsklighet, förtroende, kärlek och gemenskap han möttes av i den nya församlingen. Den omfattande historiska litteratur jag läst, visar med dokumentär övertydlighet den fiendskap kyrkliga företrädare av viss kategori, bokstavstroende personer som i strikt likhet med hur i talesättet: Den behornade potentaten läser sin bibel. Visar sina medmänniskor. Dessa läser sin bibel på så sätt, att man noga med millimeterprecision väljer ut lösryckta citat, som tagna ur sitt sammanhang tjänar deras egna mörka syften. Dessa hävdar med envis vilsenhet Paulus ord. "Kvinnan må tiga i församlingen". Paulus har skrivit många bra saker. Varför då haka fast vid dessa ord, tagna ur sitt sammanhang, och ännu efter 2.000 år, grunda en djupt rotad ideologi på dessa ord. Varför stöder man sig inte på andra uråldriga texter tagna ur gamla testamentet? Varför går man inte enligt 2:a Mosebok 35:2 ut och dräper sin granne som genom sin anställning arbetar på söndagen och enligt denna paragraf: Omedelbart skall straffas med döden. I 3:e Mosebok 21:18 - 20 står skrivet: Ingen som har ett lyte får någonsin träda fram inför altaret. I det sammanhanget minns jag med glädje ett TV-program från en församling i Stockholm där en rullstolsburen kvinnlig präst, som efter ett brokigt liv fått den gudomliga kallelsen att bli präst. Ska de då, bokstavstroende i Övertorneå församling, gemensamt resa till Stockholm och under pågående gudstjänst, hemsöka kyrkan. Släpa ut denna av församlingen älskade präst och med medhavda släggor krossa gravstenar, för att med dessa hanterbara stenstycken, stena henne till döds i församlingens åsyn. Allt enligt denna av Moses egenhändigt stipulerade och sanktionerade
"lagparagraf". Varför väljer man, mer eller mindre medvetet, att glömma eller förbigå det centrala i Mästarens kärleksbudskap?