Är det fler än jag som märkt att riksdagspolitikerna inför varje val tvångsmässigt upprepar samma ord och uttryck som ska locka väljarna att rösta på dem? Vård, skola, omsorg och framför allt jobben. Att dessa ord i realiteten betyder vanvård, en skola i kris och en ständig arbetslöshet borde varje väljare ha noterat mellan valen.
Nu uppmanar Fredrik Reinfeldt att vi ska visa solidaritet med alla flyktingar som strömmar till Sverige, vilken består i att flyktingarna får sitt uppehälle betalt med statliga skattemedel under en begränsad tid. Därefter ställs de inför fattigdomskravet att vara i princip utblottade för att erhålla försörjningsstöd från kommunerna om de inte fått jobb.
Är det inte märkligt att den humanitet och solidaritet som Moderaterna så vackert talar om endast har slagit igenom på ett enda område? Nämligen då det innebär att allt fler arbetare ställs mot varandra på arbetsmarknaden, vilket leder till ökad arbetslöshet och konkurrens om jobben. Nej, inte alls om vi utgår från att det är arbetsgivarföreningarna som styr landet via EU-politiken och de lättköpta politiska partier som sitter i riksdagen.
Hade samma solidaritet och humanitet gällt även arbetsmarknaden och det svenska samhället som helhet liksom tidigare, så hade vi alla kunnat ha det lika gott och tryggt som under den fulla sysselsättningen på 1980-talet, då alla som kunde stå på benen arbetade och inte blev sjuka av det och då det inte gick att bli utförsäkrad från a-kassan.
Genom att ha en arbetslöshet som ständigt fylls på legitimerar man sin "jobbpolitik" som innebär att det är arbetsgivarna som ska få det de vill ha för att skapa jobb. Det har i alla tider inneburit arbete till så låg lön som möjligt. Eftersom fackföreningarna gett arbetsgivarna fritt fram för dold lönedumpning, har vi fått de allra uslaste arbetsvillkor i Sverige och man har inom vissa yrken framtvingat uppemot tre gånger mer arbete för samma lön.