Vad kommer då att ryka?
Det här är en insändare. Åsikterna i texten är skribentens egna.
terminerna av sin utbildning. Beslutet är förstås ett svepskäl. Lika underdimensionerat som Europas modernaste sjukhus är för patienter, lika överdimensionerade är konferens- och utbildningslokaler. I förbigående nämns därför att en del sjukvårdsverksamhet också ingår i utbyggnadsplanerna. Ballongsprängning av kranskärl till exempel. Beskedet innehåller större sprängstoff än vad de flesta anar med tanke på det frenetiska arbete som pågår för att baxa två och ett halvt län mot en gemensam region. För ledande politiker, tjänstemän och medicinska chefer är beslutet i Norrbotten ytterligare ett steg på vägen mot fortsatt koncentration av sjukhusvården vid kusten till länssjukhuset. Både som en anpassning till de patientströmmar som blivit mycket större än förväntat från de båda andra kustsjukhusen och som förberedelse för kommande beslut. Beslut som man febrigt hoppas någon gång även kommer att leda till bättre ekonomi. Beslutet gör det dessutom tydligt att Sunderbyn vill fortsätta markera revir mot den regionstorebror man snart ska få, Norrlands Universitetssjukhus, som det ännu så länge heter. I andra delar av den region vi själva påstås komma att tillhöra, alltså i Västerbotten och norra Västernorrland, är drivkrafterna helt andra. Umeå vill stärka sitt inflytande och i möjligaste mån öka patientströmmar från övriga delar av regionen. Den som i ett slag krymper från drygt 800.000 till 600.000 medborgare. Övriga västerbottningar tror att regionen inte kommer att innebära någon skillnad för dem. I norra Västernorrland är drivkrafterna för att ingå i den norra i stället för den mellersta regionen de totalt motsatta våra norrbottniska beslutsfattares. I Örnsköldsvik och Sollefteå föredrar man Umeå som centralsjukhus i stället för Sundsvall därför att man vinner en förenklad organisation med två i
stället för tre sjukhusnivåer utan större kommunikations- eller andra nackdelar samtidigt som man därmed även hoppas kunna utvecklas som bassjukhus. Östersund och Sundsvall har av motsvarande skäl hoppat till annan region därför att man liksom Sunderbyn försöker fortsätta spela rollen som storsjukhus. Talen om vikingar och forbönders farleder är samma dimridåer som de angivna motiven till utbyggnaden i Sunderbyn. Problemet för dem från länets landsting som uppenbarligen siktar mot förstafiolerna i den blivande regionorkestern är att Norrbotten-modellen, med allt starkare koncentration av resurser till två akutsjukhus och övriga organiserade i filialer på två nivåer (vårdcentraler och sjukhus) är helt motsatt övriga medspelares. Samtidigt som norrbottniska makthavare med all kraft verkar manövrera för att behålla fyra sjukhusnivåer; alltså obs-, bas-, akut- och regionvårdplatser, vill övriga minska antalet sjukhusnivåer till två. Utan sjukhusvård på vårdcentral (som aldrig funnits), utan länssjukhus och där alla sjukhus är kompletta akutsjukhus med förlossning och dygnet runt-öppna operationsavdelningar, för att nämna några exempel. Vilka intriger det bäddar för i det blivande regionhuset! Om inte Kent Ögren och de andra efter samgåendet utropar; vi ger upp Norrbotten-modellen! Vilka enheter man sedan tänkt ska ryka kanske utbyggnadsbeslutet i
Sunderbyn ger en liten fingervisning om?