The botten is nådd
Foto: Linda Kask
Det här är en insändare. Åsikterna i texten är skribentens egna.
krönika den 20 septemberVid veckans fullmäktigemöte där landstinget beslöt säga ja till det Kent Ögren kallade Stornorrland blev den andra stora frågan, nedläggningen av observationsplatserna i Haparanda ett litet bakslag för ledningen i och med beslutet om återremiss.Kenneth Backgårds (svp) berättigade kritik angående det demokratiska förfall som hanteringen av frågan avslöjat fick sin slutgiltiga bekräftelse när landstingsrådet Britt Westerlund (s), ordförande i demokratiutskottet, kraftfullt talade sig varm för ytterligare inskränkningar av politikers möjlighet att påverka eller fatta beslut om sjukvårdsstrukturella förändringar. "En säng hit eller dit är väl ingen fråga för politiker", ungefär så uttryckte hon sig.Att frågan om observationsplatserna inte känns angenäm för socialdemokrater med stödpartier var under mötet uppenbart. En tystare och vemodigare skara ledamöter har sällan skådats.Mötets stora behållning blev trots allt Agneta Granström (mp) som hederligt nog medgav den desperata bristen på pengar som skäl till beslutet samt sin personliga uppfattning att det är fel slags patienter som vårdas vid dessa vårdplatser i Haparanda. Patienter som egentligen borde tillhöra kommunens ansvar och vårdas i hemmet eller ett kommunalt boende. I ett försök att stötta sin rådskollega påpekade Kent Ögren att diagnosen urinvägsinfektion är vanlig hos observationsplatspatienter och dessa kan väl inte, tyckte han, behöva sjukhusvård. Han kanske aldrig har träffat en på grund av urinvägsinfektion helt förvirrad och hjälplös patient i hela sitt liv.Det är förstås organisationens skyldighet att snarast bekräfta eller dementera Agneta Granströms påstående. Sen återstår frågan om övriga vårdcentraler i något enda avseende avviker från Haparanda när det gäller observationsplatsernas funktion.Om det då visar sig att Agneta Granström har rätt så innebär det att landstinget under decennier sponsrat vissa kommuners äldreomsorg i stället för att satsa pengarna på kärnverksamheten, det vill säga sjukvård.Sannolikt är detta också anledningen till Britt Westerlunds förtvivlade försök att ytterligare inskränka organisationens demokratiska funktion.Det gör hon på uppdrag av de
medicinskt och administrativt ansvariga chefer som nu brottas med skräcken att avslöjas som lika kompetenta som de ansvariga för tvättsåpan.Under tiden vi väntar på namnet och den spännande fortsättningen på
denna nygamla såpa rappar vi förslagsvis med Timbuktu: "The botten is nådd, hur långt kan man gå, hur långt kan man sjunka, hur kasst kan man må?"Det hänger i sin tur helt på den
offentliga diskussion som, frånsett Bo Östman, ännu helt lyser med sin
frånvaro.