INSÄNDARE: Ställ upp, föräldrar

Älskade föräldrar! Utan dem är barnen förlorade! Utan efterlängtade föräldrar har barnen ingen chans att hitta vägen, att förstå meningen, att inse och lära! Utan föräldrar kan inte barnen tro, vilja och kunna känna tillit till resten av verkligheten, till alla människor, till sig själva! Våld och mobbing bland barn är praktexempel på när föräldrar valt att vara blinda, döva och stumma! Så sker även när de vuxna i skolorna väljer att vara just så, blinda, döva och stumma! Oavsett yrke eller släktskap, oavsett jag känner barnen som gör något illa, som gör någon illa ska jag som vuxen visa vägen, ta mitt vuxna ansvar och säga ifrån! Som vuxen är jag ansvarig för alla barn som kommer i mitt synfält oavsett vilken relation jag har till dem. Barn är idag ohörda tvungna att vistas på dagis tillsammans med barn, som de ska lära sig umgås med och också många gånger bli utsatta för. Barn är inte mer än barn och det de har med sig hemifrån tar de med sig dit vart än de befinner sig. Vilket betyder att barn, som inte fått sina föräldrars upplysande om vägen hur bete sig, blir alltid offer för omgivningen, antingen som mobbledare, gruppmobbare, tyst rädd åskådare eller kan också bli rakt av ett mobboffer. Mobboffret kan vara ett barn som är stark och rättrådig och som kämpar med att stå på sig mot den aktiva mobbaren men som utan stöd från någon så småningom inte orkar utan faller i klorna på den mur av tystnad, som uppstår omkring. Vilket är värst?! Jag vet att mobboffer är det värsta att vara! De andra har var-andra! Om än i tysthet! Om än i gemensam feghet! Den fega falska gemenskapen betyder mycket för att kunna gå vidare och "glömma" sina bedrägliga sidor! Man delar sin feghet med många andra och den blir legitim i samma stund de vuxna ansvariga "glömde" att se, höra och tala, vilket ju är de vuxnas viktigaste ansvar! Medan den mobbade är ensam, oerhört ensam inuti! För resten av livet bär den mobbade ensamhetsprägeln och utsatthetsstämpeln. Och den syns. Alla omogna vuxna, som är måna om att finna någon att avreagera sig på genom skitsnack, utfrysning, ja med många mer eller mindre förfinade knep, är fenomenala på att läsa av sina medmänniskor och hittar alltid den, som redan som barn är ett möjligt mobboffer. Och så lär sig barnen genom dessa vuxna, som ännu inte begripit sitt ansvar, som fortfarande snackar skit om andra vuxna ... och även om andra barn, att det är okej att snacka skit och jävlas! Älskade, efterlängtade föräldrar! Ta barnen på allvar! Respektera barnen! Ge barnen mer av er tid! Ge barnen era seende ögon, era hörande öron, era varma hjärtan och tala med vänliga och vägledande ord! Lek med era barn! Ha kul med era barn! Umgås med era barn! Var ute i naturen, lek kurragömma, spela spel, dansa, sjung, gör matinköp och laga mat tillsammans! Planera aktiviteter och gör enkla, närliggande utflykter tillsammans med andra familjer och barn! Älskade, efterlängtade föräldrar! Var inte rädda för era barn! De är det bästa som finns! Det bästa som hänt er! Låt er inte förledas till att vara oumbärliga på annat håll! Var inte rädda för att vara vuxna! Var inte så godtrogna mot era barn! Det är ni, som känner er själva och era egna barn bäst ...
förhoppningsvis! Älskade, efterlängtade föräldrar! Ni är oumbärliga för barnen och deras välbefinnande för framtiden! Se, hör och tala med dem och visa att de är viktiga!
Viktigast! Visa att ni älskar dem!

Insändare: Ställ upp, föräldrar