Sveriges kommunistiska karti (SKP) kräver av arbetsmarknadsminister Ylva Johansson:
– Rädda gruvan i Pajala
– Förändra 1993 års minerallagstiftning
Före 1993 ägde svenska staten 50 procent av alla mineralfyndigheter i Sverige. Efter en lagändring samma år ersattes äganderätten med en mineralavgift (skatt) på en halv promille av malmens värde, vid en internationell jämförelse är denna halva promille i mineralavgift, ett sätt att skänka bort landets tillgångar. Samma avgift i till exempel Australien är 25 procent.
Genom denna lagstiftning har Sverige förvandlats till en internationell råvaruproducent som skänker bort sina tillgångar. Gruvbolaget Northland med säte i Luxemburg är ett tragiskt exempel på den förda politiken, en politik som godkänts av såväl socialdemokratiska som borgerliga regeringar. En politik som nu genom Northlands konkurs bevisligen nått vägs ände.
SKP anser att alla råvarutillgångar i, över och under jorden är svenska folkets egendom och skall förvaltas som en gemensam tillgång med största möjliga hänsyn till arbetstillfällen, miljö och natur samt att den minimerar skador för rennäringen.
Med anledning av konkursen i Pajala kräver därför SKP av arbetsmarknadsminister Ylva Johansson att hon och regeringen så skyndsamt det bara går utfärdar nya ägardirektiv till det helstatliga och ett av världens mest framgångsrika gruvbolag, LKAB, att omgående ta över ansvar och driften vid Kaunisvaaragruvan och att det konkursade gruvbolaget Northlands samtliga tillgångar i Pajala kommun överförs till LKAB. Konkursförvaltaren ska ges direktiv om att en plundring av Northlands tillgångar i Pajala kommun ej får ske då dessa egendomar skall överföras till gruvans nya ägare LKAB samt att Northlands samtliga kollektivanställda vid gruvdriften i Kaunisvaara erhåller en ny anställning av LKAB med bibehållna löner och övriga anställningsvillkor.
Victor Diaz De Filippi,
partiordförande i Sveriges kommunistiska parti