En del insändarskribenter har då och då förespråkat en isolationistisk separatism. Det förvånar inte att rädslan för EU är monumentalt kronisk, när man hyser samma förskräckelse inför att tillhöra konungariket Sverige.
Men om vi kuperar åsiktsleken och försöker förstå vad detta kunde innebära.
Tänk om vi hade 30 olika regionvalutor i Sverige. Tänk om vi hade tullstationer vid länsgränserna. Tänk om vi inte fick röra oss fritt mellan de olika landsdelarna, eftersom dessa var autonoma regioner som inte vill kännas vid någon multilateral handel och rörlighet.
Fundera en stund över hur livet i vårt insulära Norrbotten skulle te sig då!
Det känns inte som något man drömmer om annat än i mardrömmar.
Men detta resonemang förs beträffande Sverige och den europeiska gemenskapen och nu vill någon (några) förespråka samma förhållande mellan den svenska nationalstaten och Norrbotten. Jag misstänker att vår berömda skog, malm och vatten inte kommer att vara till någon nytta i denna isolerade värld där vi behöver förespråka ökad rörlighet och interaktion. Inte minskad.
Det är dags att vakna upp och betrakta verkligheten som tränger sig på i stället för att i något rosenrött töcken hänge sig åt hypotetisk eskapism.