Sensationellt, Backgård
Det här är en insändare. Åsikterna i texten är skribentens egna.
medicinsk säkerhet och kvalitet är begriplig.
Sunderbyns sjukhus står som monument över hans eget och Anders Sundströms beslut att på tvärs mot en stark opinion, både inom och utom det egna partiet och mot dåvarande landstingsdirektör Ulf Öhmans rekommendationer, bygga ett nytt länssjukhus i Luleå kommun. På det sättet kunde Holmqvists företrädare och förebild Erik Hammarstens dröm till slut fullbordas. Sjukvårdspartiet, som föddes i protest mot Holmqvists och Sundströms beslut, säger idag via sin då- och nuvarande partiledare Kenneth Backgård att länssjukhuset i Sunderbyn blev rätt trots allt, men hamnade fel. Det borde ha placerats dit K-G Holmqvist egentligen ville. I Porsön. Underförstått tycks Backgård hålla med Holmqvist om att utan sjukhuset skulle norrbottningar idag erbjudas sjukhusvård med lägre medicinsk säkerhet och kvalitet. Lika naturligt som att Holmqvist försvarar monumentet över sin och sitt partis beslutskultur, lika sensationellt är att Backgård gör det. Han måste nu tillsammans med övriga i Sjukvårdspartiet förklara för sina väljare varför man alls bör fortsätta rösta på det parti vars hela existens vilat på att vara mot Sunderbyns sjukhus men som nu blivit för. Holmqvist och Backgård har bägge ett ännu större problem. I de kvalitetsjämförelser som idag regelbundet publiceras, till exempel Sveriges Kom-
muners och Landstings och Socialstyrelsens årliga öppna jämförelser, når norrbottnisk sjukhusvård i de flesta avseenden mycket blygsamma placeringar. Sammantaget bland de absolut sämsta i landet. Ett annat exempel är Donationsrådets nyliga rapport över donerade organ där Norrbotten igen placerade sig i botten endast underträffat av Kalmar läns landsting. Frågan till K-G Holmqvist och Kenneth Backgård blir obönhörligen därför: Vilka belägg finns för att Sunderbyns sjukhus inneburit höjd medicinsk säkerhet och kvalitet för länets alla medborgare? Mycket tyder på att det blev precis tvärt om!