Sedan vi lämnat den fulla sysselsättningen under 1980-talet har vi medvetet eller omedvetet utsatts för mängder av propaganda via medierna. Denna har som syfte att påverka vår verklighetsuppfattning om samhällssituationen. Arbetsförmedling och jobbcoacher har haft ett stort uppdrag i att överföra arbetslösheten som ett gemensamt problem till att bli ett personligt. Detta trots att de drabbade som enskilda individer inte har något att göra med skapandet och upprätthållandet av massarbetslösheten, vilket skett på politisk nivå.
Många arbetslösa utpekas idag som funktionshindrade, ett begrepp som man knappt hörde talas om under 1980-talets fulla sysselsättning. Det kan handla om personer som arbetat under åratal på den ordinarie arbetsmarknaden under 1970- och 80-talen. Om vi ska tro Arbetsförmedlingen så skulle vi inte ha någon arbetslöshet om alla människor vore genetiska kopior. Detta oavsett hur mycket arbetskraft som tillförs landet. Alla som har förmågan att tänka själva inser att detta inte är sant.
Samtidigt som många arbetslösa lider av att springa i det eviga ekorrhjulet permanent instängda i den skapade arbetslöshetsindustrin, ständigt kontrollerade och förnedrade, så är det många som tiger och lider bland de som har arbete. Skulle a-kassan återställas så som den såg ut fram till 1995 med skydd mot utförsäkring, så skulle vi troligtvis få en stor våg med egna uppsägningar från alla de som far mest illa på arbetsmarknaden.
För våra arbetsgivarföreningar har aldrig arbetslösheten varit ett problem, utan något önskvärt. Politiken handlar i dag i stort sett bara om en enda sak - att öka konkurrensen om jobben för att fortsätta dumpa löner och arbetsvillkor. Denna politik kommer inte att förändras när Stefan Löfven sannolikt tar över efter valet 2014. Har ni glömt att det var under socialdemokratisk regering som de första stegen togs mot massarbetslöshet och 1990-talskris?