Polisen verkar inte vara till för alla
Det här är en insändare. Åsikterna i texten är skribentens egna.
Under perioden 2007-2008 drabbades fritidshusägare på Kallaxön och Bergön i Luleå inre skärgård av ett stort antal inbrott och tillgrepp. Under perioden stals minst fyra snöskotrar varav en familj förlorade två, ett tiotal platt-TV-apparater, några bärbara datorer, motordriven isborr, båtmotor, kläder, bensindunkar och verktyg. Polisen hade aldrig resurser att besöka brottsplatserna för utredning och de flesta brotten avskrevs efter 23 veckor i brist på bevis eller information. Hur får polisen ledtrådar eller bevis då ingen ansträngning görs för att inhämta dessa? Fritidshus på Halsön har också i flera fall drabbats av tjuvpatrasket. Vantrivsel och otrygghet
Det som hänt oss som drabbats är olust att besöka fritidshusen då ständigt ängslan finns för att nya inbrott inträffar och därför finns ingen trivsel eller trygghet. Polisens arbete handlar ofta om prioriteringar men görs dessa så att den egna bekvämligheten styr arbetet? Vill länspolismästaren ha en dialog med oss drabbade går det att ordna via hamnföreningen i Kallax.