personalpolitiska insatser för dem som av en eller annan
anledning blivit övertaliga.
Jag undrar även om den övertaliga personalen omfattas av anställningstrygghet i form av exempelvis förtur vid vakanser om de har kvalifikationer och rätt kompetens för dessa? Eller får de klara sig bäst de vill och kan, så länge de kan?
Jag undrar om medinflytande och informationsflöde inom verksamheten omfattar all personal eller om vissa är exkluderade? Jag undrar hur man inom Luleå kommun tackar sin personal om de ställer upp utöver vad som egentligen krävs? Kanske till och med byter arbetsplats och därmed löser en situation som arbetsgivaren annars har svårt att lösa.
Eller är det snarare så att det gamla talesättet "Otack är
världens lön" kommer till sin rätt vad gäller Luleå kommun?
Sväva i ovisshet
Vad består de personalpolitiska insatserna i för att finna alternativ för dem som hamnar ut i det kommunala ingenmanslandet av övertalighet, om det nu finns några personalpolitiska insatser förstås?
Det talas om att minska sjukfrånvaron med stressrelaterade symptom men hur går det om inte Luleå kommun är rädd om sin personal och därmed
befrämjar detta i praktiken?
I visioner vill man förebygga de faktorer i arbetslivet som leder till stress och utbrändhet men i verkligheten är det inte alltid man lever upp till en
sådan personalpolitik. Exempelvis kan personliga assistenter från en dag till nästa befinna sig i den situationen att de är övertaliga men med fast tjänst inom kommunen.
Att månad efter månad sväva i ovisshet och att ingenstans höra hemma är en ovärdig tillvaro i ett yrkesliv i 2000-talets Sverige men vardag för många trots alla vackra ord. Framöver kommer behovet av personal drastiskt att öka och det förutsätter en attraktiv arbetsgivare vad gäller exempelvis arbetsvillkor och löner för att kunna säkerställa att vi klarar av de behov som uppstår.
Jag vill därför påminna dem som styr och ställer i Luleå kommuns socialförvaltning att det inte är så mycket vad vi säger utan hur vi gör som i slutänden räknas. Det är där som den goda och trygga personalpolitiken kommer till uttryck, om den nu finns.