Att vara normal definieras av en norm, den gräns vi satt för tolerans. Normal och onormal är neutrala ord men användningen kan ge dem laddning. Mängder bildar ofta en normalfördelning där den mittersta delen på kurvan är normalt men de delar till höger och vänster om dessa är onormala. Vid industriproduktion av en detalj tillåter man att diametern är 5cm +/- 5mm och detta bildar då det normala. Avvikelser hanteras. De kan antingen kasseras, accepteras som sekunda eller omarbetas, förbjudas eller rent av att bli till åtlöje.
När det gäller funktionen på vår kropp gäller samma sak. De flesta har normal funktion medan vissa kanske har någon form av nedsättning. Hur hanterar vi dem? Kasserar eller tar vi bort dem? Förbjuder dem? Accepterar och försöker hjälpa dem till så bra funktion som möjligt eller gör vi dem till åtlöje? Kanske självklart i vissa fall? Vad gäller sexuell läggning? Många gillar olika, vissa gillar lika, andra eller annat.
De onormala har samhället tidigare kasserat, förbjudit, lagstadgat emot eller gjort till åtlöje men i utvecklade delar av världen har det övergått via tolerans till acceptans även om många anser att det går för långsamt. Språkmässigt tillhör svenskan ett minoritetsspråk medan mandarin, spanska, engelska, arabiska och hindi utgör den stora majoriteten.
Hur behandlas vi med onormala språk? Majoriteten är icke-rökare men hur behandlar vi de onormala som röker?
Politiskt har vi en majoritet i mitten och på kanterna finns mer annorlunda eller onormala åsikter. Hur behandlar vi dem? Ingen är normal ur alla aspekter. En homosexuell icke-rökare är både onormal och normal. Behandla onormala på det sätt du vill bli behandlad då du är onormal! Tolerans och acceptans av det onormala är nödvändigt om vi inte ska utrota allt som är utanför normen.
När är du normal respektive onormal?