Mobbning och kränkande särbehandling angår alla
Det här är en insändare. Åsikterna i texten är skribentens egna.
kommunalråd, Eva Bergström, socialnämndens ordförande och Agneta
Ekman, socialchef i Luleå kommunAtt bli särbehandlad av sin lärare, sina kolleger eller av chefen. Denna upplevelse och erfarenhet kan vara svår att sätta ord på, den bara finns där. Obehaget, känslan av att någonting precis hänt som ingen skulle behöva utsättas för. Den utsatta personen känner olust, kanske rädsla, ilska, eller blir förtvivlat ledsen. Den utsatta kanske skäms, över den person man är. Drar sig undan, blir tyst. Andra reagerar med ilska, blir
aggressiva och utåtagerande. Känslan av att inte duga, av att bli jämförd, av att andra har mer rätt att säga, och att deras åsikter tas mer som en sanning. Detta förekommer i många sammanhang. Och ibland är trakasserierna och utfrysningen öppen. Vi ser det och förfasas över hur det blir allt mer accepterat. Hur många känner inte igen metaforen
om eleven som går fram med äpplet och lägger detta på frökens skrivbord. I vardagligt tal brukar detta kallas "att fjäska". Exakt samma fenomen finns inom förvaltingarna vi arbetar, skillnaden är nu att det handlar om vuxna som har ett mer sofistikerad och subtilt sätt att agera på. Om personen som kommer med "äpplet" belönas av chefen, kommer den mobbingkultur som börjat göra intrång på arbetsplatsen, få mer energi och till slut bli en etablerad del i förhållningssättet vi har mot varandra. Den chef som belönar detta beteende är en given del, eller den givna
orsaken, till att dessa beteenden får fotfäste. Den chef som tar ställning för en medarbetare, mot en annan, gör sig skyldig till en kränkning. Särskilt om detta sker på ett möte inför en hel
arbetsgrupp. Vi har upplevt detta. Och vi kräver att Petersen, Bergström och Ekman gör något åt dessa felaktiga, och ej enligt lag tillåtna, förfaranden.Ett gott bemötande, enligt ledningen, är att prata "bakom ryggen", samla
information från övrig personal som används mot den icke vetande
medarbetaren, i ett syfte att "göra sig av" med denne. Ett gott bemötande är att ljuga för sina medarbetare när man sedan "gör sig av" med denna
(omplacerar, ej förlänger vikariat trots att behovet fortfarande finns).Ett gott bemötande är att ställa
arbetsgrupper mot varandra, att skapa en vi- och dom-känsla, splittra via
favorisering och dålig organisering av
arbetsfördelning. Ledningen anser också att gott bemötande innebär
tillåtandet av underliggande hot mot
enskilda mearbetare som inte säger, ger uttryck för åsikter, som ledningen önskar höra. Vidare tar ledningen sig rättigheten att kalla medarbetare till enskilda samtal utan att medarbetaren förstår eller fått veta syftet med samtalet.
Frågor som tas upp på dessa enskilda samtal är hemliga, då det ej tillåts att som enskild medarbetare få frågorna presenterade skriftligt. Det sker i det dolda. Ord mot ord. Och givetvis är det personen med maktövertag som har företräde vad gäller "sanningen".Dessa handlingar är inte tillåtna
enligt lag, allt detta är kränkande
särbehandlig. Anser Petersen, Bergström och
Ekman att detta är korrekta sätt att
förhålla sig till sitt ledarskap?Kompetenskrav och klara
befattningsbeskrivningar vad ledarskap betyder måste belysas mer. En chef måste våga vara chef, och inte agera mellanhand för högre chefers dominans. En chef måste ställa sig
frågan vad ett gott ledarskap innebär och hur viktigt detta är för enskilda medarbetare och verksamheten i stort. Det måste finnas etiska riktlinjer för ledarskap.Vi undrar vad Petersen, Bergström och Engman tänker göra för att
åtgärda det dåliga arbetsklimat (mobbningkultur), som fått ett starkt fotfäste och till och med uppmuntras av ledningen. Eftersom det tillåts och accepteras av ledningen och de själva använder sig av metoden, blir det ett legitmit sätt att vara mot varandra. Anses detta vara ett föredömligt ledarskap?För verksamhetens bästa bör någon med ett större och mer övergripande ansvar ta tag i de rådande problemen. Samtliga nämnda frågor ser vi fram emot att få svar på av kommunalråd, socialnämndens ordförande och
socialchefen.Ingen arbetsledning har rätt att
försöka tysta ned den som väljer att
offentligt berätta om missförhållanden, eller försöka identifiera den som väljer att berätta anonymt. Att eftersöka och försöka peka ut någon, som alt att skriva anonymt är inte tillåtet. Ingen ska behöva vara rädd för att berätta om missförhållanden eller
inkompeta chefer, förhållanden som leder till att människor blir kränkta
eller utfrysta. Allt detta förekommer på vår arbetsplats.Verksamhetsområdeschefer,
medicinskt ansvarig sköterska och
enhetschefer bör offentligt be om
ursäkt för hur inkompetent och illa de faktiskt utfört sina uppdrag i egenskap av chefer, och lova bättring, eller
lämna sina befattningar.