Jag förstår inte vad han är ute efter

Norrbottens län2009-03-03 06:00
Det här är en insändare. Åsikterna i texten är skribentens egna.
Det är mycket som är häpnadsväckande när man läser Erik Bergs (c) svar till mig i Kuriren 27 februari. Jag förstår inte vad han är ute efter när han skriver: "Det är med glädje jag ser att även Erik Lundström nu
inser att regionfrågan är en organisatorisk fråga och inte en geografisk." Men, Erik Berg, det är väl jag som fört in debatten på organisationsspåret för länge sedan. Hur han nu kan påstå att jag plötsligt har kommit på det? Däremot verkar det som om Erik Berg nu börjar
uppleva det pinsamt att stå bland regionkramarna, när nu regeringen har skrinlagt regionbildningen till efter valet 2015, helt i linje med det jag hela tiden har
hävdat. Regeringen har dessutom överlåtit beslutet till de norrbottniska väljarna, vilket kan innebära stopp för hela regiontanken. Vid dom valen kan jag tänka mig att det känns obehagligt att då ha tillhört den grupp som med odemokratiska metoder försökt att genomdriva region Norrland. Vad är det för fel att nämna ett alternativ till
dagens sjukvårdssystem med förslaget att staten kan ta över ansvaret över sjukhusen. Det är inte vilseledande att ha idéer om den framtida sjukvården. Hela Sverige skulle då få en likvärdig vård oavsett om vi bor i norr eller söder. Kommunerna tar över primärvården. Det är ett alternativ som idag inte är aktuellt. Men vi har också en framtid att
planera för, så den kan gott och väl dyka upp senare. Universitetssjukhuset i Umeå har alldeles riktigt
tillfört oss norrbottningar
specialistsjukvård och spetskompetens. Men det har dom inte klarat av
ensam i Västerbotten. Tack vare samarbetet inom de
fyra nordligaste länen har befolkningsunderlaget
mäktat med att bygga upp denna höga kompetens. Men vad Erik Berg har förträngt är att med region Norrland, med två och ett halvt län, skulle underlaget ha blivit för litet. Det skulle sänka kompetensen i Umeå, vilket då också drabbar oss i Norrbotten. Men det är med glädje jag märker att även Erik Berg så smått börjat vakna upp och ser den krassa verkligheten utanför den politiska
världen.