Inkomstklyftor ökar

Norrbottens län2009-12-11 06:00
Det här är en insändare. Åsikterna i texten är skribentens egna.
Mellan 1991 och 2007 har de rikaste fått ökade disponibla inkomster med 88 procent. För de fattigaste har de bara ökat med 15 procent. Det stora språnget skedde mellan 2006 och 2007 när alliansregeringens första åtgärder slog igenom, men även under den förra S-regeringen skedde en liknande utveckling. Enligt en ny LO-rapport om inkomstutvecklingen har förvärvsarbetandes inkomster realt ökat med i snitt 3,3 procent om året under de senaste sex åren. Och det är ingen större skillnad mellan arbetare och tjänstemän. Men sjuka, arbetslösa och de med sjukersättning (tidigare förtidspension) har bara ökat sina inkomster med i snitt 0,86 procent om året under samma period. Studerande har fått i genomsnitt 1,26 procent om året. Bland sjuka, arbetslösa och pensionärer har risken att hamna i fattigdom fördubblats från 8 till 16 procent från 2002 till 2007. Som fattiga räknas dem vars inkomst är lägre än 60 procent av medianinkomsten. Det är inte slumpen som skapat dessa ökade klyftor utan är följden av politiska beslut där ersättningsnivåer för sjuka och arbetslösa sänkts. Pensionärer har också de drabbats med måttliga justeringar av pensionsbelopp och ökad skatt i förhållande till dem som finns i arbete. Denna omfördelning har dessvärre även pågått under en socialdemokratisk regering och förstärkts efter valet 2006. Alliansregeringen har högst påtagligt sänkt ersättningsnivåerna och skärpt reglerna i både social-
försäkringarna och a-kassan. Det har i praktiken handlat om att ta från sjuka, arbetslösa, pensionärer och omfördela dessa ekonomiska resurser till alla som har arbete. Det har i allt väsentligt skett via kraftiga skattesänkningar. De ökade klyftorna och inkomstskillnaderna är resultatet av politiska val. När vi nu får svart på vitt att ett stort antal i rask takt närmar sig gruppen fattiga, så ska vi veta att det är konsekvenserna av medvetna politiska beslut. Sverige har tidigare genom åren präglats av mottot "rättvisa och solidaritet." Men det tycks inte längre vara rådande. I vart fall inte bland landets ledande politiker. LOs utredare visar i sin rapport på en verklighet som drar i riktningen:
Fortsatt ökade klyftor mellan dem som har arbete och dem som är sjuka, arbetslösa, pensionärer och studenter, där fattigdom nu står och knackar på dörren. Utanförskapet har bitit sig fast på samma sätt som elakartad cancer! Rapport efter rapport visar tydligt att rådande politik starkt bidragit till ökade inkomstskillnader och utanförskap. Det är fullt möjligt att förändra och skapa ett rättvist och solidariskt samhälle med politiska beslut. Då krävs att både regeringen och riksdagens ledamöter ägnar utanförskapet en ärlig och uppriktig tanke.