Den 26 februari i år blev jag farfar för första gången. Barnbarnet heter Julia. Hon mår bra.
Vid nästa århundrade, år 2100, kommer Julia att fylla 86 år om hon får leva. Hur hennes liv kommer att bli bestäms mycket av oss som lever i dag.
Det största hotet mot Julias och hennes jämnåriga kommer från de produktions- och konsumtionsmönster som råder i dag. Det tydligaste hotet är uppvärmningen som beror på fossila bränslen. FN:s klimatpanel kom med en tydlig varning i sin rapport i mars i år. Amerikanska NASA var ännu tydligare; Uppvärmningen kan bli så hög som sex grader till år 2100. FN:s 2-gradersgräns (den gräns bortom vilken klimatförändringarna på allvar hotar mänskligheten) kan passeras när Julia är i 25-årsåldern.
En sex grader varmare planet är till stora delar obeboelig. Ökenutbredning, färskvattenbrist, extremväder och stigande havsnivåer blir vardag, liksom en kraftigt minskad matproduktion.
Hoten kräver omställning. Inte bara av produktion, energi- och transportsystem. Det kräver också att vi ändrar inställning till vår tids heligaste ko: den ekonomiska tillväxten.
Den ekonomiska tillväxten är den norm, närmast en religion, som i dag styr politiken i världen. Den har ökat produktionskapaciteten enormt under de senaste hundra åren, utrotat fattigdom för många och skapat välstånd, dock ojämnt fördelat och inte för alla.
Samma tillväxt har nu passerat gränsen för vad planetens ekosystem kan parera. Uppvärmningen av atmosfären är ett exempel. Utrotningen av arter är ett annat. Brist på ändliga resurser handlar inte bara om olja. En rad mineraler och ämnen blir mera svåråtkomliga i framtiden. Eller tar slut. Exempelvis konstgödsel.
Tillväxtförespråkarna brukar hoppas att tekniken ska rädda oss. Ny teknik behövs. Problemet är att ny teknik historiskt oftast har lett till att världen har ökat både konsumtionsvolym och resursförbrukning. Bensinsnålare motorer har inte minskat utsläppen i atmosfären då antalet fordon har ökat snabbare. Elbilar löser inte problemet, de drar resurser och orsakar fossila utsläpp under sin livscykel.
Makthavarna hävdar att en värld utan ekonomisk tillväxt kommer att innebära kris och uppoffringar som ingen är beredd att acceptera. Därför underordnas all annan politik kravet på ekonomisk tillväxt.
Problemet är att denna inställning leder oss rakt in i sexgradersvärlden. Vi kommer att tvingas ställa om ändå. Eller snarare: anpassa oss bäst vi kan till en mycket ogästvänligare omgivning.
Långsiktig ekologisk hållbarhet är en bättre utgångspunkt för politiken. Inom den ramen ska vi fördela rättvist och jämställt, satsa på forskning och utveckling och samhällsbyggande.
I dag överutnyttjas planetens resurser. Vi förbrukar mer än var de ekologiska systemen återskapar. Det sker på nästa generations bekostnad. Det är Julias och hennes kompisars möjligheter till ett bra liv och en bra ålderdom som begränsas. Hennes valfrihet går upp i rök. Om vi inte vågar slakta den heliga kon och börja omställningen på allvar.